Cravings

Jag har, kanske tråkigt nog, inte haft några märkliga begär alls under hela graviditeten, bara varit ovanligt osugen på alkohol och det har ju inte gjort något. Men nu börjar kroppen skrika efter energi i alla former, ju onyttigare desto bättre. Det räcker liksom inte längre med lite chips och läsk på kvällen för att stilla begäret.

Hade tänkt äta nyttiga rester till lunch eftersom jag och lillstjärnan har en hemmadag, men nu har jag gått och tittat på resterna i kylen flera gånger och det har inte sett ett dugg lockande ut. Passade istället på att steka pannkakor medans barnet sov, och eftersom hon fortfarande sover så kommer hon vara lyckligt omedveten om vad hon gick miste om. Fem och en halv pannkaka med sylt, mos, grädde och honung i olika blandningar finns nu i min mage. Undrar vad jag ska få för efterrätt för att toppa det.

Ikväll ska jag ut och afterworka med gamla kollegor, och eftersom det varken blir öl eller vin för min del så satsar jag på att hitta någon extra bra mat istället. Menyn utlovar bland annat burgare, BBQ-ribs och grillade biffar, jag längtar. 

14 dagar kvar till beräknad förlossning, två hela veckor, känns som en evighet, men hoppas på att det kommer gå fort, annars hinner jag bli rejält tjock.

Letar tecken igen

De senaste dagarna har jag fastnat i ett välbekant träsk, jag letar tecken. Tecken på att något är på gång och samtidigt läser jag som en besatt trådar på familjeliv om andra som är på jakt efter liknande tecken.

Fast det är en stor skillnad nu mot då. Alla tidigare gånger har det varit tecken på det eftertraktade plusset jag var på jakt efter. Den här gången letar jag istället tecken på att förlossningen ska starta, och det verkar finnas nästan lika många förlossning-på-gång-symtom som det finns gravidsymtom. Dessvärre stämmer inte ett enda symtom direkt in på mig just nu, så jag lär få fortsätta vänta ett tag till. Går och klipper mig istället.

Fortfarande 15 dagar kvar till beräknad förlossning.

Svettig väntan

Det går rätt långsamt så här på slutet. Den här svullna tjockisen är inte ute och springer runt i onödan i värmen direkt. Har insett att ska man överhuvudtaget vara ute ska man vara i närheten av vatten, annars är det olidligt.

Den resterande tiden ska spenderas genom att testa stadens olika stränder och plaskdammar. Igår bockade lillstjärnan och jag av tre ställen på en och samma dag, mer sånt! Helt underbart att se henne plaska, skvätta och få lockarna täckta av vattendroppar. Grymt skönt för de svullna fötterna, och för hela mig, att få glida ner i kallt vatten. Funderar på vilket ställe vi ska testa idag.

Mitt rastlösa jag tycker jag att det borde bli dags för bebisen att komma ut NU, men samtidigt hoppas jag på att hen väntar lite lite till. K har tre arbetsdagar kvar till semestern, efter det är planen att få ett par dagar där vi kan sova ikapp och landa, men sen, sen är vi redo. Fast egentligen är jag hur redo som helst redan nu.

Men först lite teletubbies till lilltjejen och slösurf till modern.

15 dagar kvar till beräknad förlossning.

90% avklarat

Nu är det bara 10% kvar, åtminstone om bebisen väljer att komma i närheten av utsatt tid. Jag hänger på riktigt inte med längre. Det är ju snart snart dags. Dags att bädda bebisens säng, packa BB-väskan, plocka fram små små kläder och annat praktiskt preppande, men om jag får nån tid över sitter jag hellre och dagdrömmer.

Drömmer, slösurfar, stirrar tomt framför mig och äter chips.
Aktiv väntan, aktiv nedräkning, passiv Nylsa.

28 dagar kvar till beräknad förlossning.

Den vi väntar på

Lillpärlan känns mer och mer verklig för varje dag som går och för varje spark jag känner, det är verkligen en liten individ därinne. Svårt att fatta att innanför magfläsket så finns det nån som lever, nån som antagligen har det lite långtråkigt där den ligger uppochner med huvudet fastkilat i mitt bäckenben. Antar att det är därför hen för ett sånt liv därinne, måste roa sig på nåt sätt liksom. 

Vi vet inte om lillpärlan är en lillebror eller lillasyster, och oftast trivs jag med att inte veta, på nåt sätt är det rätt mysigt att kunna fantisera helt fritt, men ibland ångrar jag att jag gick med på att inte kolla.

Vi skulle kunna kolla eftersom vi har gjort moderkaksprov, men har vi klarat av att inte gå in på länken och tjuvkika än så länge så ska vi nog klara oss de sista veckorna med.

Alla runt omkring verkar tro att det blir en pojke, och jag tror nog också det. Jag säger alltid han även om jag faktiskt inte har en susning egentligen, men jag skulle nog bli väldigt förvånad om det var en liten tjej som kom. Om några veckor vet vi nog, tills dess är det fri gissningstävling.

37 dagar kvar till beräknad förlossning.

och så ännu mera nedräkning

Jag gör inte så mycket mer än väntar. Eller det är inte sant, jag gör massor med saker, men oavsett vad jag gör så väntar jag också, väntar intensivt och genomträngande på att tiden ska gå. Efter en fullproppad översocial och bra helg på resande fot så tog humöret slut. Idag är jag inte rolig, idag har jag tyckt synd om min omgivning och framförallt synd om K.

Det är inte lätt när ALLT går emot en, det är inte lätt när man tycker att ALLA ANDRA gör fel och tänker konstigt. Det är inte lätt att vara ett grinigt monster, men det går över, eller till slut inser man att det kanske mest är man själv som har fel och som varit rätt ego.

Som tur är kan det vända och allt går rätt.
Jag är ensam och njuter hejdlöst av att vara ifred.
Lillstjärnan somnade som en stock halvsju.
K är ute och springer (och får en liten paus från det griniga monstret).

Jag självmedicinerar med chips, trocadero och slösurf och med ens börjar monstret krympa och mitt vanliga jag återvänder så sakteliga.

En (ganska stor) del av mig vill att bebisen ska komma nu. En lite förnuftigare del av samma jag tycker att det bästa vore om det åtminstone dröjde 3-4 veckor till. Det otåliga monstret i mig tycker att mitt förnuftiga jag är en tönt.

38 dagar kvar till beräknad förlossning.