140 av 280 dagar

Idag har det gått exakt 50%, halva graviditeten avklarad och lika mycket kvar. Nu känns det på riktigt, jag har nog landat i att det faktiskt händer, och det blir helt klart verkligare av att det finns någon liten inne i magen som buffar till och påminner om sin existens då och då.

Lillpärlan har gett sig till känna för K också nu, känns enormt skönt att höra henne säga att hon faktiskt känner något, att det inte bara är jag som inbillar mig.

Nästan halvvägs

 Har inte kunnat blogga, inte riktigt vetat vad jag velat säga och samtidigt varit för nojig och inte velat sätta ord på allt, men trots ickebloggandet och nojandet så går graviditeten framåt med stormsteg. Lillpärlan växer, magen växer och jag mår obegripligt bra.

Om några dagar har halva tiden gått, det är svårt att fatta att det svårfångade plusset har valt att stanna och växa till sig så att det nu är en någon som kan sparka och sprattla så att jag faktiskt känner det. Svindlande!

Vi var på rutinultraljud idag, hade känt mig ganska lugn ett par dagar, men sen kom nervositeten anfallande ändå. Det första hon gjorde var att visa oss hjärtat och att fostret levde, sen när jag pustat ut så försökte jag hänga med när hon pekade på magsäck, urinblåsa, hjärnhalvor och annat livsnödvändigt, allt såg enligt henne bra ut, och jag får helt enkelt bara välja att tro att hon har rätt, det är nog bra.

Kvinnan som gjorde ultraljudet berättade att hon jobbade med att göra äggplock på Huddinge ett par dagar i veckan och att de just ikväll skulle ha fest. Tänk er, alla hjältar som kalasar ikväll, och jag kommer lägga mig och försöka känna sparkar och skicka dem en och annan tanke. Vi bad henne hälsa IVF-kollegorna att vi var så glada för all hjälp och fantastiskt bemötande vi har fått under alla besök. Jag hoppas att de partar loss ordentligt, själv ska jag lägga mig och drömma om den lilla växande individen därinne.