Mailat kliniken, deppardag mm

Trots att mensen inte kommit än känner jag att hoppet är helt ute. Slutar med progesteronet eftersom det är det som gör att mensen försenas.

Mailade kliniken nu för att meddela att inseminationen gick åt helvete igen, för att förvarna om att jag vill komma dit snart för nästa försök och för att boka ett IVF-samtal. Frågade kliniken om det finns något annat jag kan göra för att öka mina chanser, får se vad de svarar.

Idag tänker jag ha en deppardag, kommer röka, kommer dricka vin och kommer fundera på hur snabbt framåt jag vill gå. Många andra som deppar i dagarna nu, lider med bloggsystrarna som också har fått brutala negativa besked i form av mensfloder. Läntansunge och Tinsel, tänker på er. Livet är jävligt orättvist. Stor kram!

Är inte gravid

Trodde det knappast heller, men testade ändå nu på morgonen eftersom idag skulle vara självaste testardagen enligt dr Gyn. Blev så klart minus. Tröttsamt men väntat.

Läskiga läskiga IVF – here I come.

IVF-tankarna mognar sakta

Imorgon är enl min gyn the very testday… Har testat så mycket den här veckan så jag är helt säker på att det blir minus imorgon också. Fast just idag har jag faktiskt lyckats undvika testerna. Testberoende har jag ändå blivit, har tre olika sorter hemma inför morgondagensminusövning.

Har pausat lite härifrån och funderat IVF på riktigt under veckan.

Tankarna börjar mogna, IVF känns skitläskigt men inte längre pga sprutor och hormoner. Jag är mest rädd för vad jag ska göra om det inte heller funkar, känns så definitivt på nåt sätt. Samtidigt som det ju är större chanser att lyckas. Kan inte börja med IVF-försök förrän en bit efter semestern, min gynekolog tar långledigt över sommaren och jag känner mig tryggast med honom. Han har ändå varit med länge och hjälp många få barn.

Har levt onyttigt nu under mina senaste väntansperioder och ska försöka göra ett riktigt försök att tappa några fler kilo. Planen nu ser alltså ut som:

• antagligen en insemination till under sommaren, om det blir juli eller augusti beror på hur mitt jobbresande går att passa ihop med ÄL och annat.
• IVF-snack med min gynekolog så fort han behagar komma tillbaka från semestern.
• Inledande IVF-snack med läkaren på kliniken vid nästa insemination.

Helst vill jag bli runt tio kg mindre innan IVF-försöken kommer igång. Kanske inte akut fet men defintivt överviktig och det skulle absolut inte skada.

Testerna vill inte som jag vill

Tröttnat på minus nu, skit skit skit är det. Det hjälper inte att käre gynekologen tycker att det är för tidigt att testa, nu har det gått två veckor sen inseminationen och då tycker jag att det kunde vara dags att få se ett plus som omväxling.

Insåg att det var rätt meningslöst att testa med tester jag inte litar på, gick till apoteket och köpte CB digital. När jag kom hem läste jag på FL att CB digital är mindre känslig än vanliga CB. Faan. Med enorm massa viljekraft kunde man skymta en skugga på stickan som plockades ur digitalpaketet, men den skriker knappast plus, snarare hånler den och tycker att jag är korkad som vägrar inse att det inte blir nåt den här gången heller.

Mailade kliniken och de tycker att jag ska testa IVF istället. Vet inte, skulle ju inte bli så här. Jag skulle ha nybörjartur. Det hade jag inte. Verkar inte ha nån tur alls.

Märklig googling

Såg att någon hade hittat till min blogg genom en rätt märklig googling jag gjorde grannkvinnan gravid. Undrar vad jag kan ha skrivit som gjorde att google tyckte att min blogg var ett rimligt sökresultat. Min grannkvinna är nästan 60 år, farmor och änka, tror inte att hon vill ha fler barn. Undrar om personen som googlade blev besviken när det bara fanns en massa minusgnäll på bloggen.

För övrigt inget nytt på graviditetsfronten, hoppet minskar. Normal BIM borde vara på tisdag, men progesterontestdagen är senare av någon konstig anledning. Sex dagar kvar till officiell testdag och ingen mens, antar att det är för tidigt att ge upp helt trots allt.

Billiga tester och tidiga minus

Har så klart inte kunnat hålla mig från testträsket även om jag är fullt medveten om att det är för tidigt. Borde vänta till måndag eller tisdag åtminstone, min gynekolog tycker att jag pga progesteronet borde vänta ända till fredag. Vänta är en sak jag är dålig på. Har alltså beställt hem en hög billiga tester. Billiga tester har jag hört mest negativt om, men billiga är de i alla fall. Har hört flera som testat minus med dem och sen plus med clearblue eller liknande.

Nu testar jag alltså för tidigt med tester jag inte litar på och får så klart fula minus. Eftersom det är just för tidigt och eftersom testerna inte är kända för att vara särskilt bra ens när det inte är för tidigt tar jag mina fula minus med ro. Särskilt som jag absolut inte väntar mig ett plus den här gången ens om jag testar på rätt dag med ett bra test. Men så länge mensen håller sig borta finns det en chans.

Magen är konstig, brösten är ömma, det känns som när mensen är på väg, men känner inget annat. Hoppet finns, men stort är det inte.

Långtråkig väntan

De två veckorna mellan insemination och ev testfest eller mensdepp är oändligt långa. Trist att vänta när allt känns uppgivet, tankarna om att det kanske aldrig kommer kunna funka kommer allt oftare.

Hoppas samtidigt som jag inte vågar hoppas. Tänker som några har skrivit i kommentarerna, förut har jag känt en massa och inte varit gravid, kanske kanske kanske kan det omvända gälla nu, inga symtom = gravid? Känns som ett väldigt svagt halmstrå, men ändå ett litet hopp.

Planen om negativt är fortfarande ett försök till i sommar och annars IVF till hösten. Hoppas slippa IVF, vill vara gravid nu, trött på att försöka, kämpa och vänta.

Åker ut till en sommarstuga ute på landet för att fira midsommar med fina vänner som vet om att jag försöker. Känns bra.

Inte mycket händer

Det händer inte så mycket. Jag väntar, skulle vilja skriva om en massa symtom men jag har inte några känningar den här gången, vet inte ens om det är bra eller dåligt egentligen.

Var ute med jobbet nyss och berättade för två av favoriterna att mitt deltida ickerökande/ickedrickande handlar om att jag vill ha barn. Sa inget om att jag redan försäker utan vi pratade rent allmänt om barn/inte barn, jobb, förhållanden osv. Båda vet att jag är singel och lesbisk men ingen av dem kom sig för att fråga om hur det hela skulle ske. Har bjudit hem dem till nästnästa vecka, då är jag antingen gravid eller vindrickande, får se hur diskussionen fortsätter då.

Känner inte ett skit om jag inte anstränger mig

Undrar hur mycket av förra omgångens skengraviditet som satt i huvudet och hur mycket som var hormoner. Nu, när jag faktiskt är rätt säker på att det inte blev något så känner jag mycket mindre. Känner helt enkelt inte ett skit om jag inte anstränger mig.

Men om jag anstränger mig och känner efter så visst drar det lite i livmodern, visst ömmar brösten, visst har jag känt av höger äggledare (äggblåsan satt på höger äggstock). Hur ska jag kunna veta vad som är sant, vad som är inbillning och vad som är falskt-sant alltså hormonframkallat utan att vara riktiga graviditetshormoner. Blir galen.

Det finns ett enkelt svar, vänta och se. Eller ännu värre: känn inte efter så mycket utan testa på testdagen, testa inte innan för då blir du bara besviken i onödan. Hur jävla enkelt är det?

Idag fick jag hem 21 st gravtester från billigatester.se, kostade bara en dryg hundring och fort gick det. Tror jag beställde dem i lördags. Till helgen blir det testfest eller testdepp.

Plan framåt + femmisträff

Vet inte varför men tror inte så mycket på försöket jag gjorde i måndags. Kanske för att jag inte vågar hoppas på samma sätt den här gången, kanske för att jag gjort mina tre försök så snabbt att känslorna inte hunnit med. Tre hormonstimulerade försök på tre månader är nog ganska mycket på kort tid.

Funderar på hur jag ska göra nu. Så här ser planen ut just för tillfället.
Om minus på juniförsöket:
Juliförsök och kanske ett augustiförsök med insemination på Nordica i Köpenhamn.

Om fortfarande minus, lååång diskussion med Dr Gyn och med kliniken om det finns något annat jag kan testa, något oupptäckt fel på mig som gör att det inte funkar.
Om inget vettigt svar på varför det gått åt helvete, IVF till hösten antagligen på Nordica.

Kliniken tycker att det är bättre att gå vidare till IVF än att fortsätta med inseminationer om man inte har lyckats efter tre försök. Undrar lite om det inte mest är för att de tjänar mer pengar på IVF, men tror ändå att det ligger lite vett i deras argumentation. IVF är väldigt mycket dyrare och innebär mer hormoner för kvinnan som ska gå igenom det, men å andra sidan så är det rejält mycket större chanser att bli gravid.

Var på femmisträff på landet igår kväll. Grillade, pratade och hade det hur bra som helst. Tio starka kvinnor med olika bakgrund och olika anledningar till att tycka att nu är det dags. Minst två gravida, det ger hopp.

Hoppas bara att fler av oss kommer få se ett plus på de berömda stickorna snart. Det är jobbigt att försöka utan att veta om det nånsin kommer gå bra eller inte. Grymt skönt att inte vara helt ensam i denna konstiga värld. Tack för igår allihop!