ensiffrigt

Väntar, väntar, väntar och väntar lite till. Vi är nere på ensiffrigt nu, 8 dagar kvar till beräknad förlossning, +/- två veckor ska man tydligen räkna. Jag tycker att det är dags nu. NU.

kullerbyttsgymnast

Idag var det svårt att hänga med i svängarna. Vändningsförsöket skulle göras på förlossningen, den hemliga förlossningen dit man inte får komma på studiebesök längre eftersom de fortfarande är rädda för svininfluensa och andra vinterbaciller.

Väl där skrevs vi in och en barnmorska kände efter hur bebisen låg. Först sa hon att det var svårt att känna, men sen ansåg hon att bebisen låg kvar i säte. CTG sattes och vi fick vänta en stund. På kurvan och via högtalaren kunde vi höra att bebisen levde rövare, men inte mer än vanligt.

En halvtimme senare kom de in med UL-apparat och sa att det var dags för vändningen. Läkaren (grymt trevlig och i vår ålder) tyckte att det var svårt att känna vad som var vad, hon pratade om huvud och mjukdelar men såg lite osäker ut ändå,  fram med ultraljudet och där visade det sig att bebisen inte alls låg i säte längre utan mycket fint och lydigt hade kullerbyttat sig till rätt ställning med huvudet ner och rumpan upp.

Bra och märkligt.

Barnmorskan som tog emot oss var säker på att hon inte känt fel först, enligt henne har bebisen vänt sig under tiden vi var på sjukhuset. Jag är inte alls säker på att hon har rätt, tycker att K borde ha känt lite mer i så fall, men nångång har bebisen uppenbarligen vänt sig i alla fall. I tisdags såg vi huvudet i övre delen av livmodern, idag såg vi det i den undre delen. 

Inte alls fixerad och tydligen en väldigt vig bebis betyder nog att vad som helst kan hända nu.  Bara att vänta och se och försöka hänga med i svängarna. Jag vill att bebisen ska komma nu. Oavsett vilket så var det nog ett bra äventyr för oss, nu har vi sett förlossningsrummen, korridorena och känt på vibbarna, men kanske  ännu viktigare; nu vet vi att det kan bli kejsarsnitt  även om man önskar sig en vanlig förlossning. Det visste vi så klart innan också, men nu har det sjunkit in på riktigt. Det blir som det blir och vi får försöka anpassa oss.

Imorgon går vi in i vecka 38. Som jag förstår det betyder det att  det kan dröja hela fem veckor tilll. Jag hoppas vår bebis vill träffa oss snart, jag har väntat klart nu.

check, check och sen då?

Väggarna i barnrummet  målade. CHECK
Skötbord mm inflyttat tilll barnrummet. CHECK
Spjälsäng hopmonterad, bäddad och inställd i sovrummet. CHECK

Fattar vi att vi snart blir tre? Näe, inte alls faktiskt.

Nu åker vi in till SÖS och ser om bebben vill vända på sig.  På något sätt ska förhoppningsvis hon/han komma ut. Jag hoppas på att det blir ganska snart.

Storshoppande

Vad gör man när man nervöst inser att kontrollbehovet är överkört och man inte kan göra ett skit mer än att vänta och se. Jo, man skriver långa listor, går igenom vad som måste fixas, vad man fått och vad man saknar. Sen shoppar man loss.

Igår shoppade jag blöjor för första gången i mitt liv, badolja, mjölkersättning, nappar och annat välbehövligt fick också följa med K och mig hem. Idag blev det fortsatt shoppingturné för att utöka bebisens garderob, märklig känsla.

när, hur, åt vilket håll?

Om ungefär en månad är det tänkt att bebisen ska komma, men det betyder att det lika gärna kan dröja sex veckor eller att den kan bestämma att komma nästa vecka eller imorgon, jag skulle vilja veta när.  Mitt kontrollbehov skriker och kvider av att inte veta, jag är inte van vid att inte veta, inte kunna påverka.

Vi har försökt preppa allt vi kan, med hemmafixande varvat med profylaxkurser, regnbågsgrupp på mama mia och genomgång av dyktekniken med Cayenne, men allt kan man inte preppa. Idag var vi på kontroll hos barnmorskan, bebisen låg inte kvar i samma fina position som den hade sist, då var huvudet ner och rumpan upp, nu är det tvärtom. Så ska det inte vara, inte om man vill föda vaginalt i alla fall.

Vi blev genast inbokade på ett vändningsförsök, så på måndag bär det av till SÖS för att se om bebisen har bestämt sig för att huvudet ska vara nedåt i alla fall, eller om den ska gå med på att vändas med lite hjälp. Tydligen funkar vändningsförsöken i ungefär hälften av fallen, hur många bebisar som hinner vända rätt på sig själva vet jag inte, inte hur många som vänder tillbaka efter lyckat vändningsförsök heller.

Om vändningsförsöket funkar eller om bebisen redan har hunnit vända tillbaka är allt frid och fröjd igen, om inte så får vi ställa om oss mentalt och inrikta oss på planerat snitt, och i så fall ska snittet göras nån vecka eller två innan BF, alltså ganska snart. Sen har jag hört talas om minst två stycken vars förlossningar sattes igång av vändningsförsöken, de åkte till förlossningen för vändningsförsök och kom hem med en bebis.

Undrar hur det kommer bli för oss, när kommer bebisen, hur? Åt vilket håll?