bloggträffen

Bloggträffen blev över all förväntan*. Vilka starka coola kvinnor, underbart. Kommer ta tid innan jag har smält allt, peppad och inspirerad.
Tack allihop!

Uppdatering
* Låter kanske konstigt att skriva så, men jag undrade verkligen hur det skulle kännas att träffa er alla live, nervös att bilden av människan bakom bloggen skulle förstöras eller förändras. Självklart har bilderna förändrats, men bara bara positivt, grymt roligt att träffa er.

Från Ålandsfärja till bloggträff

Åkte Ålandsfärja med gamla kollegorna igår till idag, trots runt 20 bra och trevliga gamla jobbarkompisar var det en rätt vidrig upplevelse. Man tappar totalt allt hopp om framtiden när man ser hur människor beter sig. Kommer dröja länge tills jag sätter min fot på en färja igen.

Duschat bort färje-känslorna och åker strax iväg på bloggträff. Känns märkligt och spännande, snart ses vi!

Nytt jobb

Imorgon börjar jag nya jobbet, känns både bra och konstigt, ganska kul, men för tidigt. Egentligen börjar jag redan ikväll, ska träffa min blivande chef och äta middag, pratade precis med henne och blir rätt peppad när jag hör hur glad hon är att jag ska börja. Ska bli skönt att få något annat att tänka på.

Oföretagsamheten – paus eller depression

Har funderat en del de sista dagarna om min absoluta slapphet är början på en depression eller om det bara är mitt vanliga jag som är ovanligt slött och trist. Tror faktiskt på det senare, även om jag inte skulle tycka att det vore ett dugg konstigt om besvikelserna tog ut sitt efter ett tag. Vet egentligen inte vad som är vad eller när jag borde bli orolig, men jag väljer att tänka att jag nog överlever oavsett.

Äntligen sol och plusgrader ute, ser snön smälta bort från grannens tak och tror att det kommer något bättre. Borde åka till gamla jobbet och lämna in några sista grejer, men solen lockar och jag tror att det får bli långpromenad istället. Kanske båda delar, annars får gamla jobbet vänta ännu en dag på en trasig mobiltelefon och lite annat.

Vad gör en uttråkad Nylsa

Joo, det är nog både tragiskt och patetiskt, men jag har ingen lust eller ork att göra nåt vettigt. I väntan på att snön ska försvinna har jag återigen fastnat på TV4 Anytime och sitter och tittar på hela säsongen av koloniområdet Iris. Lite ironiskt att området ska heta just IRIS* kan man tycka.

I väntan på att snön ska smälta bort så att jag kan få peta i den egna jorden sitter jag och kollar vad pensionärerna gör i sina koloniträdgårdar. Egentligen rätt trist, men just idag pallar jag inte ta tag i nåt vettigt. Elementen får förbli omålade ännu en dag.

Utanför min snöfyllda tomt håller en körskola på att lära blivande bilister att backa runt ett hörn. Min monsterhäck är alldeles för hög enligt alla regler, undrar om det är därför de använder mitt lilla hörn i området som träningsplats.

* IRIS – föreningen för ofrivilligt barnlösa

Slöseri med tid och med ägg

Ägglossningsdags snart, men det blir ett ägg som aldrig kommer få en chans att befruktas. Känns som slöseri med både tid och ägg, men jag kan inte göra så mycket annat än lyda de råd jag fått och låta kroppen vänta en cykel.

Sen jag började försöka med inseminationer har ALLT om ägglossning, hormoner, blod, minsutester och annat hamnat i ett excelark som beskriver mitt liv på ett rätt absurt sätt, kanske inte så märkligt, men ett liv som besatt kan man nog lugnt säga.

Såg precis att den preliminära dagen för embryo transfer för IVF nummer två hamnar på dag 525 enligt excelarket. 525 dagar av besatthet. Lägger man då till ett drygt år innan med adoptionsförväntningar så blir det ganska lång tid.

Får försöka glädja mig åt att det idag trillade in en dubbel lön på kontot, fick slutlön och betalt för den icke uttagna semestern från gamla jobbet. Täcker ett djupt hål i plånboken. Även om det mesta redan är intecknat av IVF, vardagsrumsrenovering och ledighetslyx så hoppas jag att det också ska få räcka till en ny dator, en ny dator som verkligen behövs.

Snö och minustrist

Hade sett fram emot mina lediga veckor mellan gamla och nya jobbet. Den naiva planen var att det skulle bli vår, att det skulle gå att göra saker utomhus och att jag skulle plussa. Istället blev det minus, vinter och snö, inte alls samma sak. Skittrist.

Om några dagar börjar jag jobba igen, känner mig inte klar med ledigheten, inte klar med minusdeppandet och inte klar för nystart. Samtidigt kanske det är precis vad jag behöver. Nya människor, nya situationer och mindre tid till att sitta hemma och fundera. Ser egentligen fram emot nya jobbet, men skulle vilja att det var lite mer ledig tid kvar innan det var dags att sätta igång igen.

Grovplanen för IVF nummer 2 finns klar sedan länge, men allt i den är så löjligt långt bort och om kroppen vill strula kan det ta ännu längre tid. Äggplock i början av juni, hoppas att det inte snöar då.

Kunskapskanalen ikväll

Kl åtta ikväll har kunskapskanalen en temakväll om embryodonation och alternativa familjebildningar. Först visar de en amerikansk dokumentär och sen studiosamtal där bland andra Katarina Plank från Femmis medverkar.

Ja till livet, en i mitt tycke väldigt läskig organisation, ska också vara med. Utöver dem, en praktisk filosof, en läkare som sysslar med reproduktionsmedicin och en programledare. Blir nog intressant men kan också bli hemskt, helt beroende på hur det är upplagt. Jag har väldigt stort förtroende för Katarina, är tacksam för att hon ställer upp, hoppas på att diskussionerna med de övriga blir vettiga.

Läs mer på kunskapskanalen.

Sara Em om homosexualitet och himlen

Jag är inte religiös på något sätt, en vanlig tråkateist är nog en passande beskrivning av mig. Fast ändå, eller kanske just därför, har jag den senaste tiden hamnat i många diskussioner om religion och homosexualitet, många bra diskussioner men med en hel del obegripligheter för min del.

Många människor, kanske framför allt frireligiösa människor, tror att bögar och flator inte kommer till himlen. Det tror ju i och för sig inte jag heller, men för min del handlar det om att jag inte tror på himlen och då är det svårt att tro att någon ska komma dit. Inser oavsett att det ändå är ett större problem än jag riktigt kan fatta.

Såg precis att Sara Em, en tjej som vuxit upp frireligiöst, gjort en låt om just det här, QX skriver:

I tidiga år hade hon fått lära sig att homosexualitet är en synd och att bögar och flator inte kommer till himlen.

Livskrisen var ett faktum.

Debutsingeln handlar just om smärtan att upptäcka att kyrkans kärlek inte verkar räcka för det egna livet, och låten kan ses som en bön att få vara med i gemenskapen fullt ut. I videon ser man Sara springa fram emot kameran, men brutalt stoppas av en osynlig vägg.

Här kan man se och lyssna om man vill.

L-word 2009

För er som har undrat (gissar att det finns nån mer än jag som velat veta), nu är det tydligen bestämt. Det blir en säsong sex med åtta avsnitt som sänds i USA våren 2009, sen är det slut. Åtminstone om man ska tro QX.

Serieskaparen Ilene Chaiken hävdar visserligen att varumärket ska leva kvar, gissar att de vill fortsätta tjäna pengar, men vem bryr sig om varumärket när serien är slut?