och så ännu mera nedräkning

Jag gör inte så mycket mer än väntar. Eller det är inte sant, jag gör massor med saker, men oavsett vad jag gör så väntar jag också, väntar intensivt och genomträngande på att tiden ska gå. Efter en fullproppad översocial och bra helg på resande fot så tog humöret slut. Idag är jag inte rolig, idag har jag tyckt synd om min omgivning och framförallt synd om K.

Det är inte lätt när ALLT går emot en, det är inte lätt när man tycker att ALLA ANDRA gör fel och tänker konstigt. Det är inte lätt att vara ett grinigt monster, men det går över, eller till slut inser man att det kanske mest är man själv som har fel och som varit rätt ego.

Som tur är kan det vända och allt går rätt.
Jag är ensam och njuter hejdlöst av att vara ifred.
Lillstjärnan somnade som en stock halvsju.
K är ute och springer (och får en liten paus från det griniga monstret).

Jag självmedicinerar med chips, trocadero och slösurf och med ens börjar monstret krympa och mitt vanliga jag återvänder så sakteliga.

En (ganska stor) del av mig vill att bebisen ska komma nu. En lite förnuftigare del av samma jag tycker att det bästa vore om det åtminstone dröjde 3-4 veckor till. Det otåliga monstret i mig tycker att mitt förnuftiga jag är en tönt.

38 dagar kvar till beräknad förlossning.

Annonser

4 svar till “och så ännu mera nedräkning

  1. Du överdriver, det är inte ett dugg synd om K!

  2. Det är rätt tungt på slutet faktiskt. Man har rätt att vara lite svår.

  3. Är det SÅ nära? Men vad spännande.

  4. Jag tror förresten på en kille denna gång :) Eller vet ni?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s