mera gnäll

Trivs inte i försökarträsket och undrar varför jag fortfarande håller på och försöker, tvingar fram lite av det snabbt minskande hoppet inför varje försök. Jag är trött på allt som har med fertilitet och barngörande att göra. Blir inte längre provocerad av andras räkmackegraviditeter, det har liksom inte med mig att göra. Graviditet överhuvudtaget har inte med mig att göra.

Under två och ett halvt år har jag ägnat mig åt adoptionskurs, medgivandeutredning, sex inseminationer och en IVF. Är inte ett dugg närmre att bli mamma än vad jag var när jag började. Det känns så ruskigt avlägset allting. Undrar varför jag inte ger upp, när blev det här så fantastiskt viktigt att jag inte kan lägga ner?

Kanske är det den påtvingade pausen som gör att det känns extra avlägset och jobbigt. Just nu kan jag inte göra annat än vänta och vänta är trist, vänta är både slöseri med tid och energi, tiden går och jag kan inte göra annat än vänta.

Träffade Gruvtolvan igår, trevligt och bra men ändå lite tomt. Jag brukar få hopp när jag ser höggravida och nyfödda bebbar, särskilt när det är gruvtolvor som kämpat länge. Fast nu får jag inte längre ihop det, att andra lyckas på andra, tredje eller fjärde IVF:en säger ingenting om mina chanser.

Drygt två veckor kvar till spraystart, hoppas på att det kommer kännas lite bättre när jag kommer igång och gör nånting. Idag känns det mest meningslöst, ett väldigt dyrt och jobbigt tidsfördriv som antagligen inte leder nånstans.

fusktestat för tidigt

Kunde inte hålla mig, begriper inte att det ska vara så svårt. Fick ett minus så klart och trots att jag vet att det inte behöver betyda ett skit så blev jag deppig och uppgiven. Borde nog inte testa förrän på lördag, är bara onsdag idag. Och om man nu ska envisas med att testa förtidigt ska man göra det med ett vettigt test och morgonurin. Jag gjorde det nu på kvällen och med en billig sticka från billigatester. MINUS, minus, minus – grymt trött på att få se minustester.

Irriterad, sur, ömmande bröst (men progesteronömmande hela bröst, inte graviditetsömmande bröstvårtor), livmoder som drar och växer (säkert också av progesteronet), trött och uttråkad och grinig. Vill sova bort väntanstiden och vakna till ett plusstest. Trött på det här nu.

Skulle jag gå på dr Gyns rekommendationer så ska säkert testet vänta ända till tisdag-onsdag men det är omänskligt att ens tro att det ska vara möjligt. Går och lägger mig istället och försöker sova bort tiden. Sur och grinig som en femåring är jag.

Regn, rökslut igen och vikt

Ledig idag, skulle ligga ute i hammocken och läsa men det har spöregnat hela förmiddagen, segt!

Imorgon är det dags för rökslut igen, inte ett dugg peppad just nu, men det kanske kommer. Vill vara helt nikotinfri minst en månad innan nästa försök och jag har ingen lust att pausa mer en än månad och alltså har jag inget val helt enkelt.

Men att sluta röka och samtidigt vilja gå ner i vikt är en dålig kombo, eller en svår sån i alla fall. Nio kg mindre har jag blivit sen första försöket i våras, vill inte få tillbaka de kilona, vill hellre bli av med ett par till. Känns som att jag kommer ha en grinig vecka framför mig.

Väntan

Det är aptrist att vänta. Drömmer, hoppas och misstror i en bisarr blandning. Har rejäl mensvärk och ont i ryggen, antingen är mensen på gång eller så är det den berömda molvärken. Vill bara sova tills jag vet. Vill inte jobba, vill ha semester. Vill se ett plus på nästa gravtest.

Smygtestande

De billiga stickorna har åkt fram igen. Vet att det är alldelels för tidigt, men svårt att låta bli. Fick så klart ett minus, det borde bli minus 9 dagar efter en insemination. Ska försöka vänta till helgen med att testa igen.

En av femmisarna med barn jag träffade i helgen sa att hon hade fått minus dan före testdag och sen plus dagen efter. Hoppet finns alltså kvar.

Drömmer konstiga drömmar. I natt om att jag var tvungen att abortera tvillingar som saknade både armar och ben och skelett. Läskigt.

Förutom drömmarna är det ont om symtom, är jättetrött och sover massvis, men det är nog den mentala stressen. Känner att livmodern drar och växer men det kan lika gärna vara känningar av kommande mens. Inte ens särskilt onda bröst, bara lite. Vill veta nu. Vill inte vara skengravid. Vill att det ska vara på riktigt nångång.

Snart dags för försök nummer fyra

I slutet på veckan är det dags för försök nummer fyra. Just nu känns det mest besvärligt. Svårt att ta sig till Köpenhamn på kort varsel, jobbigt att min gyn har semester. Funderar på om jag ska skjuta på det till nästa månad, men lutar åt att jag åker iväg trots allt. Trött på hela försökandet, minusstrecken tär på energin.

Jobb och ickegraviditet

Måste jobba mellan försöken, måste få råd att göra IVF:erna som antagligen krävs. Mitt jobb betyder ofta resande. Sitter ensam på ett hotell i ett regnigt Budapest och är inte ett dugg gravid. Dricker ett glas vin och funderar. Både skönt och jobbigt att ha mycket ensam tid för egna tankar. Längtar hem, ensam i hotellrum är rätt trist. Orkar inte gå ut på stan. Imorgon blir det samma sak, ickegravid, massa jobb och sen ett annat hotellrum i en annan stad.

Har bestämt med kliniken att det blir både insemination och IVF-samtal i slutet på nästa vecka. Måste göra något, frustrationen växer. Vill ha semester, vill testa plus, vill att det nångång ska bli verklighet.

Mailat kliniken, deppardag mm

Trots att mensen inte kommit än känner jag att hoppet är helt ute. Slutar med progesteronet eftersom det är det som gör att mensen försenas.

Mailade kliniken nu för att meddela att inseminationen gick åt helvete igen, för att förvarna om att jag vill komma dit snart för nästa försök och för att boka ett IVF-samtal. Frågade kliniken om det finns något annat jag kan göra för att öka mina chanser, får se vad de svarar.

Idag tänker jag ha en deppardag, kommer röka, kommer dricka vin och kommer fundera på hur snabbt framåt jag vill gå. Många andra som deppar i dagarna nu, lider med bloggsystrarna som också har fått brutala negativa besked i form av mensfloder. Läntansunge och Tinsel, tänker på er. Livet är jävligt orättvist. Stor kram!

Testerna vill inte som jag vill

Tröttnat på minus nu, skit skit skit är det. Det hjälper inte att käre gynekologen tycker att det är för tidigt att testa, nu har det gått två veckor sen inseminationen och då tycker jag att det kunde vara dags att få se ett plus som omväxling.

Insåg att det var rätt meningslöst att testa med tester jag inte litar på, gick till apoteket och köpte CB digital. När jag kom hem läste jag på FL att CB digital är mindre känslig än vanliga CB. Faan. Med enorm massa viljekraft kunde man skymta en skugga på stickan som plockades ur digitalpaketet, men den skriker knappast plus, snarare hånler den och tycker att jag är korkad som vägrar inse att det inte blir nåt den här gången heller.

Mailade kliniken och de tycker att jag ska testa IVF istället. Vet inte, skulle ju inte bli så här. Jag skulle ha nybörjartur. Det hade jag inte. Verkar inte ha nån tur alls.

Märklig googling

Såg att någon hade hittat till min blogg genom en rätt märklig googling jag gjorde grannkvinnan gravid. Undrar vad jag kan ha skrivit som gjorde att google tyckte att min blogg var ett rimligt sökresultat. Min grannkvinna är nästan 60 år, farmor och änka, tror inte att hon vill ha fler barn. Undrar om personen som googlade blev besviken när det bara fanns en massa minusgnäll på bloggen.

För övrigt inget nytt på graviditetsfronten, hoppet minskar. Normal BIM borde vara på tisdag, men progesterontestdagen är senare av någon konstig anledning. Sex dagar kvar till officiell testdag och ingen mens, antar att det är för tidigt att ge upp helt trots allt.