Recept och apotek

Planen står fast, dags att börja spraya imorgon bitti. Tittar igenom min hög med gula receptlappar, och som tur är finns den kvar, bland lapparna med Ovitrelle, Progesteron och annat gömmer sig även lappen där det finns ett uttag kvar av Synarelan, skönt.

Apoteket nästa i eftermiddag, snart är jag på gång igen!

Och på andra plan i livet så… jo, fortfarande glad, någon jag tycker mycket om kommer över till mig ikväll.

Deprimerade rökare?

Råkade höra på ekot att rökare löper mycket större risk att bli deprimerade än ickerökare. Just nu är jag så långt ifrån deprimerad man kan vara, men ännu en anledning läggs till hela den stora högen av bra anledningar till att ta tag i rökningen. Fast jag brukar bli rätt deprimerad i början av ickerökandet…

Nu när jag har bestämt att jag ska börja spraya på tisdag så måste jag sluta innan dess. Idag blir det inte, men kanske imorgon? Har för mig att Nordica säger att man bör vara helt rök- och nikotinfri minst fyra veckor innan äggplock, på tisdag är det fem veckor. Inte mycket till mariginal, men ändå.

Massa känslor och funderingar snurrar i min skalle, vet inte hur jag ska få ut dem, gissar att de får snurra runt där ett tag till, kanske trillar de ut här när de har mognat.

Vänder igen

Igår var jag övertygad om att jag skulle vänta med nästa försök till efter sommaren, men idag har det vänt, vet inte varför men jag vill inte vänta. Varför skulle jag vilja vänta när jag försökt så länge?
Pratade sprutande och en massa annat med Fertilitetsturisten igår, idag läser jag på Femmis interna site att ännu en blivit gravid genom IVF, grattis K! Peppande och härligt, jag vill också. Lär definitivt inte bli gravid om jag inte försöker, så Danmark och Nordica, here I come.

På tisdag blir det spraystart, på onsdag ska jag ringa dr Gyn för att få reda på resultatet av mitt TNF-alfaprov. Ikväll blir det dejt. Vi lyckades klämma in en kortdejt igår också, det var fint, jag är glad. Livet är fortfarande stort och skrämmande, samtidigt roligt och spännande.

Exakt en vecka

Nu är det exakt en vecka tills jag borde börja spraya. En veckas velande kvar, men det lutar åt att sprayen får komma fram då, trots sommarsol och minusskräck.

Sommar utan IVF?

Solen skiner ute och jag vill inte börja spraya och spruta. Eller egentligen är det inte sprayandet och sprutandet jag har något emot, det är väntansveckorna och testet som skrämmer. Fast de väntansveckorna kommer vara precis lika vidriga i augusti som i maj/juni. Kan inte bestämma mig. Vill bli gravid, men vill inte minusdeppa hela sommaren. Tror att det ändå är lika bra att jag sätter igång nu.

Svårt att inte tänka

Skrev nyss att IVF inte får plats idag, men kan ändå inte låta bli att tänka på det. Ska jag göra den nu eller ska jag vänta. Vill inte vänta, men vågar inte börja. Tror inte att det kommer gå bättre efter sommaren, så egentligen är det lika bra att få det gjort. Känns skitläskigt. Ett misslyckat IVF är grymt jobbigt, vad är då två misslyckade IVF:er? Hade tänkt att jag skulle göra max sex IVF:er innan jag måste byta strategi, och nu vågar jag inte göra den andra, löjligt, men sant.

Om jag väntar hinner jag gå ner lite till i vikt, men det måste jag egentligen inte. Är inte så farligt tjock längre, även om det så klart absolut inte skulle skada att gå ner lite till. Om jag väntar hinner jag leva nyttigt lite längre innan, men jag tror inte att det är det det handlar om heller. Så farligt onyttigt har jag inte levt tidigare gånger det gått åt helvete.

Vet inte, lever i limboland och kan inte bestämma mig.

Avlägset och nära

Kommande IVF:en känns fortfarande avlägsen och långt bort, funderar faktiskt på att skjuta på den till efter sommaren, så mycket annat som händer nu, för mycket spretiga känslor åt alla håll. Borde prata med kliniken men har inte förmått mig att ringa, tror inte att det är nåt problem, men måste ju berätta för dem att jag vill sätta igång igen, om det nu är vad jag vill. Trodde inte att det skulle bli så, men inser att jag har ett rejält motstånd mot att börja igen. Är rädd för minus. Vill inte se fler minus.

Tio dagar kvar till spraystart, innan dess måste jag bestämma mig. Recept har jag hemma, kan nog skjuta på beslutet tills dess. Är rätt säker på att jag kommer sätta igång, men det känns skönt att skjuta på beslutet lite, att känna att jag kan vänta om jag vill.

OM jag gör en IVF före sommaren och OM jag får några embryon att sätta tillbaka så har jag tänkt sätta tillbaka två den här gången också. Fast inte helt säker, läser i DN om några som fick fyrlingar av två IVF-embryon, läskigt. Gärna ett eller två barn, men fyra som singel känns helt omöjligt. Fast för min del är nog sannolikheten större att två embryon inte leder till något barn alls och det är minst lika skrämmande.

mera gnäll

Trivs inte i försökarträsket och undrar varför jag fortfarande håller på och försöker, tvingar fram lite av det snabbt minskande hoppet inför varje försök. Jag är trött på allt som har med fertilitet och barngörande att göra. Blir inte längre provocerad av andras räkmackegraviditeter, det har liksom inte med mig att göra. Graviditet överhuvudtaget har inte med mig att göra.

Under två och ett halvt år har jag ägnat mig åt adoptionskurs, medgivandeutredning, sex inseminationer och en IVF. Är inte ett dugg närmre att bli mamma än vad jag var när jag började. Det känns så ruskigt avlägset allting. Undrar varför jag inte ger upp, när blev det här så fantastiskt viktigt att jag inte kan lägga ner?

Kanske är det den påtvingade pausen som gör att det känns extra avlägset och jobbigt. Just nu kan jag inte göra annat än vänta och vänta är trist, vänta är både slöseri med tid och energi, tiden går och jag kan inte göra annat än vänta.

Träffade Gruvtolvan igår, trevligt och bra men ändå lite tomt. Jag brukar få hopp när jag ser höggravida och nyfödda bebbar, särskilt när det är gruvtolvor som kämpat länge. Fast nu får jag inte längre ihop det, att andra lyckas på andra, tredje eller fjärde IVF:en säger ingenting om mina chanser.

Drygt två veckor kvar till spraystart, hoppas på att det kommer kännas lite bättre när jag kommer igång och gör nånting. Idag känns det mest meningslöst, ett väldigt dyrt och jobbigt tidsfördriv som antagligen inte leder nånstans.

rastlös

Tiden går sakta, jag är rastlös och går långa vandringar genom stan, irrar runt, vet inte vad jag ska göra av all frustration och märklig energi.

Tittar på folk, dagdrömmer och är långt långt borta i min egen värld.

Utmattad, väntande och trött

Jobbigt med nytt jobb, men rätt kul samtidigt. Det händer grejer hela tiden, lär mig nya saker och träffar massvis av nya människor varje dag. Utmattad och trött, men har det ändå hyfsat ok under tiden.

Samtidigt vill jag bara sova, vill vakna ur vinterdvalan i mitten på juni och få testa positivt. Funkar inte riktigt så så klart, måste boka tid hos gyn, be dem skicka recept, välja klinik och säkert göra en massa annat också. Fixa pengar till trepacket till exempel, inte helt lätt att hitta 50 000 spänn på kontot efter alla tidigare försök. Nån dag när jag pallar blir det till att ringa banken och säga att jag måste renovera köket. Skjuter på det lite till, har ju tyvärr rätt gott om tid än så länge. Mitt grymt fula kök borde dessutom verkligen renoveras, men det får bli en annan gång, ett annat liv, sånt kan jag inte lägga pengar på nu, även om jag skulle vilja.