Kategoriarkiv: heminsemination

fusktestat för tidigt

Kunde inte hålla mig, begriper inte att det ska vara så svårt. Fick ett minus så klart och trots att jag vet att det inte behöver betyda ett skit så blev jag deppig och uppgiven. Borde nog inte testa förrän på lördag, är bara onsdag idag. Och om man nu ska envisas med att testa förtidigt ska man göra det med ett vettigt test och morgonurin. Jag gjorde det nu på kvällen och med en billig sticka från billigatester. MINUS, minus, minus – grymt trött på att få se minustester.

Irriterad, sur, ömmande bröst (men progesteronömmande hela bröst, inte graviditetsömmande bröstvårtor), livmoder som drar och växer (säkert också av progesteronet), trött och uttråkad och grinig. Vill sova bort väntanstiden och vakna till ett plusstest. Trött på det här nu.

Skulle jag gå på dr Gyns rekommendationer så ska säkert testet vänta ända till tisdag-onsdag men det är omänskligt att ens tro att det ska vara möjligt. Går och lägger mig istället och försöker sova bort tiden. Sur och grinig som en femåring är jag.

nojande inför test

Jag har inte börjat tjuvtesta än, det är fortfarande lite för tidigt och jag ska verkligen försöka hålla mig åtminstone någon dag till. Det stora testnojandet har börjat. Jag tror inte att det funkat det här gången heller.

Alla symtom jag känner nu har jag haft vid tidigare försök också, allt kan stavas progesteron och inbillning. Vill att det ska vara på riktigt, trött på att vänta. Vill veta nu. Samtidigt rädd för att veta, pallar inte ännu ett minus. Förstår inte hur min kropp skulle kunna funka nu när den inte har gjort det tidigare. Tvivlar. Hoppas.

heminseminationen

Det här inlägget har jag försökt skriva flera gånger, vet inte riktigt varför men det känns viktigt att det blir rätt och det känns som att det både finns ömma tår och många risker att bli missförstådd. Nu försöker jag ändå.

För att förbättra oddsen efter fyra misslyckade inseminationer bestämde jag mig för att försöka med en sorts dubbelinsemination den här gången. Hade egentligen tänkt gå över till IVF direkt, men när en av vännerna frågade om jag ville använda hans spermier så insåg jag att jag ville det. Hade först tänkt göra själva inseminationen själv, men fina flirten var som vanligt lysande peppande och tydlig och sa att hon ville hjälpa till. Glad blev jag, hade varit en mes innan och inte velat/vågat fråga henne.

Hon och jag åkte till Vitanova för att få hjälp med heminseminationstips och spruta, pratade med en av barnmorskorna som var grymt trevlig, hjälpsam och som peppande sa att det var rätt enkelt. Kudde under rumpan och vila en halvtimme-timme efteråt till bra musik och gärna blanda in en hel del sex var hennes råd. Jag som fortfarande inte tror att det är kuddar och musik eller vila som gör människor gravida sög åt mig alla råd ändå och tänkte att sex knappast kan skada.

Pratade med kompisen för att fråga om han fortfarande ville, har känt för min egen skull att jag behövt ge honom många möjligheter att ändra sig, men han hade inte ändrat sig nu heller.

Vi kom överens om hur, när och var han skulle lämna spermierna. Spermier lever inget vidare utanför kroppen, här skulle alltså sparas tid och transport. Gav honom ett glas vi kokat innan för att det skulle vara så rent som möjligt. Fnissigt, lite nervöst och ganska pinsamt när jag av alla människor förklarar för en heterokille att han ska runka och se till att verkligen allt kommer i glaset och att han sedan ska ge det till mig… Mycket märkligt, lite pinsamt och väldigt fnissigt samtal, men allt gick bra.

Sprutan vi hade fått var på fem milliliter. I glaset såg det väldigt lite ut och vi dividerade om hur mycket det skulle bli i sprutan. Våra gissningar låg på runt en till två ml, båda blev förvånade när sprutan nästan fylldes. 5 ml i botten på ett glas ser väldigt väldigt lite ut, uppsuget i en spruta ser det ut att vara lite mer.

Sen då, hur gör man? Vi hade några timmar tidigare suttit som levande frågetecken när barnmorskan på Vitanova sa att man nog inte kunde göra fel, att man egentligen inte behövde nån särskild spruta och lika gärna kunnat använda en sked. Hur man nu med darrig hand ska lyckas med en sked, det övergår i alla fall mitt förstånd.

Men, ni kan ju tänka er bilden, två flator med spermaerfarenheter som börjar falla i glömska, ett litet glas med en bottenskyla, en spruta som ska fyllas och sen tömmas. Kul, märkligt, fnissigt och med en hel hög bra vibbar.

Mycket sex skulle ju vara bra, har förstått att livmodertappen börjar leta spermier vid orgasm och liksom doppar ner sig för att hitta spermier att släppa in. Vi gjorde så gott vi kunde och oavsett vad som händer kommer vi nog minnas den kvällen med ett stort brett flin. Bra helt enkelt. Efteråt beordrades jag lägga mig med kudden under rumpan och benen rätt upp. Vet inte om det hjälpte men märkte inte att det var mycket som rann ut åtminstone.

Började genast noja för en sak så klart. Hade inte berättat för kliniken att jag tänkte göra min hembyggda dubbelinsemination och var orolig att han skulle kunna se spermierna på ultraljudet. När fina flirten sa på skämt att färskingarna kanske skulle synas på ultraljudet satte tanken sig i skallen och den var omöjlig att släppa. Lite nervös åkte jag ensam till kliniken dagen efter. Andades ut när prof Svend ville göra inseminationen först och sen själva ultraljudet, vet inte varför han ville göra det i den ordningen för så har det aldrig varit vid tidigare inseminationer. Fick mina frysta danskar och därefter gjordes ultraljudet. Glatt sa han när han visade livmodern på skärmen att: det där vita du ser där mitt i livmodern, det är spermierna. Den här gången kommer du bli gravid. Han visade också på äggstocken och sa, titta: här fanns äggblåsan, ägget har precis släppt, tajmingen blev perfekt.

Jomen visst tänkte jag och undrade om inte mina färskingar hann före.
Om ett par dagar vet jag om det funkade, vågar inte tro, tvivlar massvis, men har ändå bra vibbar.

symtom, väntan och mera väntan

Väntan har gått in på andra veckan nu. Ska försöka hålla mig från att testa till nästa helg. Kommer bli svårt, skitsvårt.

Skengraviditeten och progesteronet spelar mig spratt och jag har ingen aning om vad jag ska tro. Känner av livmodern, brösten började nyss ömma och samtidigt vet jag att det är för tidigt, jag borde inte känna nånting än. Borde alltså vara helt omöjligt och ändå skriker min kropp att något händer i mig. Progesteronet spökar med andra ord som vanligt.

Samtidigt mår jag bra, oförskämt bra. Fina flirten har varit här, har haft en slapp och samtidigt fullspäckad social helg tillsammans med henne. Skönt att inte få för mycket ensam tid att fundera, noja och känna efter, samtidigt tryggt att ha någon att prata med, någon som vill förstå på riktigt.

Tids nog får jag veta. Ganska snart. Hoppet lever, men tvivlet är nog större.

Sakta sakta går dagarna

Inte ens en vecka har gått och jag tycker att jag har väntat jättelänge. Tiden masar sig fram löjligt sakta. Känner att skengraviditeten är på väg hitåt med stormsteg, samtidigt som jag vet att den inte betyder ett skit. Skengravid har jag varit förr, gravid på riktigt har jag fortfarande aldrig varit.

Progesteronet spökar och jag är trött, dödligt trött. Vill att tiden ska gå och att jag ska få veta. Vill få bli gravid nu.

bra vibbar av fertilitetsminigolf/fika

Har fortfarande, efter knappt tre dagar, bra vibbar den här gången.

När jag kom tillbaka till svensk mark efter inseminationen gick jag direkt för att fika med några kompisar i Folkets park. Alla var i något stadium av barn och barnlängtan. Det fanns stora magar, små barn och föräldrar, kompisar som funderar och så jag som var alldeles nyinseminerad. Ena kompisparet, de med den absolut största magen fick barn dagen efter. Grattis!

En funderarkompis verkar ha fått mer funderingar och en puff i rätt riktning. Själv var jag mest nykär och samtidigt besatt av alla spermier som fanns i mig och tankar på att ägget nyss hade släppt. Bra känns det i alla fall. Bra vibbar och massvis med fertilitet i luften.

Nu är jag tillbaka i min egen stad och sitter och räknar dagar, funderar och filosoferar. Det här försöket är annorlunda, jag mår bättre, jag vågar hoppas.

dags på riktigt

Ultraljudet igår berättade att min kropp varit snabbare än vanligt. Hade räknat med insemination söndag eller måndag, men enl prof Svend är det idag som gäller. Han satte snabbt en äl-spruta i magen på mig och sa, du behöver den nog inte, men vi tar en för säkerhets skull.

Mitt gamla medicinrädda jag hade avskytt ett sånt uttalande, men nu tar jag gärna saker för säkerhets skull. Livmodern var enligt honom vacker (??) och perfekt tajmad med ägget. Känns som en bra start.

Sitter på tåget som ska ta mig över bron till landet där såna som jag inte särbehandlas, åtminstone inte i den här frågan.

De färska spermierna ligger redan och väntar på att få träffa sina frusna konkurrenter, förhoppningsvis lyckas någon av dem ta sig in genom skalet och bli något större.

Snart är det dags

Dålig på att blogga just nu, alldeles för långt mellan inläggen, sorry! Men nu börjar det närma sig på riktigt. Ultraljud på Nordica imorgon, även bokat träff med Vitanova för att prata heminsemination och få shoppa spruta hos dem. Köpenhamnsdag imorgon med fina flirten, blandad med klinikbesök och sprutshoppande, men också tid för fika och att bara vara, känns bra. Grymt bra till och med. Stor skillnad på mina tidigare köpenhamnsresor, nu får jag göra flera saker på en gång. Nu får någon annan vara viktig. Jag längtar.

Verkar vara en underbar plussvåg för singlarna jag känner som också inseminerar, en av femmisvännerna plussade efter IVF nyss och nu verkar två av bloggfemmisvännerna också plussat, grattis Längtansunge och Fertilitetsturisten. Glad för er skull, avundsjuk också så klart, hoppas att det kommer gå vägen och hoppas att ni sprider graviditetsvibbar till oss andra nu.

I väntan på att komma igång

Vänta är inte nåt jag är bra på, tycker att jag redan väntat en hel del. Nu väntas ägglossning för att kunna komma igång igen, om några dagar är det dags.

Om inget oplanerat händer så blir det ett hemförsök eller två som komplement till en vanlig klinikinsemination. Efter allt velande fram och tillbaka känns det rätt just nu.

Massa andra frågor dyker upp när man ska försöka hemma. Hur hittar man t ex den perfekta sprutan? Vågar man fråga på apoteket och vad säger man i så fall? Var på ett överfullt apotek nyss, massa andra människor överallt, gick därifrån utan spruta. Ska fråga Vitanova och Nordica om de har nån som kan funka. Väntar också svar från läkarvännen om han har nåt tips, annars blir det till att gå tillbaka till apoteket, tur att fina flirten är modigare än jag. Nån fungerande spruta ska nog gå att få tag på.

Är i min andra stad, staden där fina flirten finns. Glad att ha nån att bolla alla tankar och planera med, slipper känna mig ensam. Samtidigt är min väg till barn en resa jag startat som singel, det är inte förändrat. Trivs, mår bra, men planerar och räknar dagar konstant.

Nordica vill hjälpa

Grym tur att det finns danska kliniker och danska gynekologer nu när den svenska lagen hindrar oss singlar att få vettig hjälp. Mailade med Nordica igår kväll och de tar emot mig precis när jag kan och vill, eftersom de är en privatklinik som tjänar sina pengar på såna som mig är det inte konstigt, men just nu är jag bara tacksam att jag kan få hjälp när jag vill, inte när det passar andras semestrar eller om tre månader.

Kommer göra ultraljudet där och samtidigt prata med professor Svend om heminsemination vs klinikinsemination. Känns bra. Blir lite extra resande och extra pengar, men det blir i alla fall.