några dagar senare

Inser att det kommer ta mer än några dagar innan jag fattar vad det är som har hänt. Allt rullar på som vanligt och samtidigt inte alls som vanligt utan helt förändrat. Jag försöker greppa att vi faktiskt har testat positivt, att vi äntligen fått se ett riktigt plus. Det var till och med ett starkt plus, inte någon tvetydig skugga, utan ett alldeles tydligt och klart plus.

Självklart är jag orolig, men märkligt nog överskuggas oron av någon slags förvissning, något slags lugn. Jag tror att det kommer gå bra. Även om risken för missfall är stor så här tidigt är det trots allt vanligare att det går bra än att det går åt helvete. Just nu vill jag höra till de vanliga. Jag väljer att tro att det kommer gå bra.

Ändå vågar jag inte tänka tanken hela vägen, tänk om det verkligen är så att vi kommer få barn? Konkreta tankar blandas med vaga känslor. Jag såg en sandlåda hos några kompisar och tänkte att det är en sån vi ska ha, men jag kan ändå inte föreställa mig att ett plus på en plaststicka kan leda till något så stort som att vi skulle bli tre, att det skulle komma en helt ny människa. En ny, hit, till oss.

Snart skulle det varit dags för oss att få börja med våra landstingsfinansierade försök på Huddinge, men vi fixade inte att pausa och vänta längre än vi redan hade gjort. Det blev en sista resa söderut och hittills verkar det som att den resan gick bra.

Annonser

5 svar till “några dagar senare

  1. Man fattar aldrig. Inte ens när de finns.

    1 – Jag vet att jag var gravid – att det växte och sparkade i magen.

    2 – Jag vet att jag gick igenom en förlossning och att något kom ut ur min kropp.

    3 -Jag VET VET VET att jag har Gullgossen.

    Att 1 och 2 hänger ihop kan jag fatta. Kanske att 2 och 3 har med varandra att göra. Men 1 och 3 – jag kan INTE FÖRSTÅ att Gullgossen kunde vara i min mage – att han kunde växa från de 4 celler jag såg på en skärm på ett sjukhus till den underbaraste människan i världen!!!

    Man kan inte förstå. Men en dag är de där – miraklerna!!!

    tusen kramar igen till er (jag har tänkt på er flera gånger varje dag de senaste dagarna)

  2. Tinselflickan

    Åh, grattis kära ni! Jag kan bara önska lycka till och le stort, med hela ansiktet! Kram kram!

  3. Håller med Gullgossens mamma, det där med ett och tre har inget med varandra att göra!

    Dessutom är det ju så att det oftast inte blir missfall utan blir barn. Vi har ett överbefolkningsproblem här i världen inte ett samlat missfallsproblem!

    Jag är såååååå glad för er skull!!!!

  4. Storvarmt GRATTIS till ert mirakel! Så alldeles.. perfekt. Åååh, så bra!!!
    Kramar

  5. Ping: Sandlåda | Nylsa funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s