Sandlåda

Idag har jag skruvat ihop mitt livs första sandlåda. När jag stolt betraktade mitt verk (färdig byggsats från Bauhaus, så det var inget gigantiskt stordåd) sa K
- Det där har du drömt om länge, det har jag läst i bloggen.

Efter en sökning insåg jag att hon har rätt, redan här i juni 2007 såg jag sandlådan framför mig, och sen nämndes den här och här när vi precis hade fått vårt efterlängtade plus med lillstjärnan. Nånstans var det väl själva poängen med att köpa hus, att ha plats för barn, för någon som leker i sandlådan.

Snart är det sju år sen jag flyttade in här och tre år sen K flyttade hit.  Nu har vi en ettårig dotter, en nyihopskruvad sandlåda och ännu en bebis på väg. Det är stort.

100 dagar kvar

Jag kommer ihåg när vissa av mina bloggsystrar gick från tresiffrigt till tvåsiffrigt, jag minns så väl att jag tyckte att det var magiskt och stort, att den kommande bebisen närmade sig på riktigt. Nu gäller det mig själv, ännu märkligare blir det då. Idag är det 100 dagar kvar, imorgon är vi nere på tvåsiffrigt.

Just nu mår jag lysande, fast käraste K säger att jag är lite bollig. Själv ser jag bara en STOR mage, två enorma bröst och så två svullna ben och fötter under alltihopa.

I helgen var vi iväg på kortsemester, passade på eftersom det inte blir så mycket resande av i sommar. Långhelg i Barcelona, K, jag och lillstjärnan. Underbart att se henne stortrivas med all uppmärksamhet från barnkära Barcelonabor, hon klarade både flygresorna och sena middagar alldeles utmärkt, vår fina lilla tjej. Tänk att nästa gång vi ska åka någonstans så har vi nog två barn, ofattbart.