7

En sjucellig liten sak har nu flyttat in i mig, så skönt att veta att någon i alla fall klarat sig så här långt. Eftersom det kom en helg emellan blev det odling en dag längre än jag haft förut och hon sa att de ville ha dem mellan 6-8 celler på tredje dagen. Sju låter ojämnt i mina öron, men det var tydligen inget problem enligt läkaren och jag väljer att lita på henne.

Förutom den jag fick tillbaka hade fyra till befruktats, dem ville de odla en till två dagar till för att se om de var nån idé att frysa dem, så än så länge är nog det här det bästa resultat jag nånsin haft.

Återföringen var ingen kul historia, ömma äggstockar, öm mage, en livmodertapp som gömde sig, ett par välspända sätesmuskler (hur faan ska man kunna slappna av där i en gynstol?) gjorde att hon helt enkelt inte kom åt. De skickade ut mig till britsen igen, satte en infart och frågade om K kunde köra hem, sen blev det dags för återförande med äggplocksknark, det är MYCKET lättare att slappna av då. Så nu flyter den lilla sjucelliga runt i min livmoder, förhoppningsvis kanske den har vuxit med en cell eller två och blivit större.

Själv är jag lite matt och seg, gissar att jag kan skylla på att de sprutade in något i armen förut, nu ska här sovas.

seg väntan

Jag undrar hur det har gått för de åtta små äggen, om några har överlevt befruktning och första delningen, om de guppar runt i små labbskålar i ett värmeskåp nånstans eller om de inte ens finns längre. Imorgon vet jag.

åtta

Efter en rätt knölig morgon med sommardäck, klimakteriehumör, vinterväder osv så kom vi iväg till Huddinges fertilitetsenhet alla tre. Fast vi höll på att fastna innan vi kom fram, sommardäcken slirade rejält när jag försökte köra upp på parkeringsgaragets tak, det gick helt enkelt inte, hade tur att ingen var bakom så att att jag kunde backa ner utan större problem än ett dåligt humör.

Lillstjärnan fick följa med (vi hade frågat innan och det var lugnt), så medan hon fick flaska av K fick jag värktabletter och tjusiga sjukhuskläder av sköterskorna, sen var det dags. Lugnande och smärtstillande i någon fin blandning sköts in i armen, ena doktorn plockade ägg, en AT-läkare fick hålla fast äggstockarna samtidigt som lillstjärnan flirtade med honom och drog i hans namnbricka. Jag höll i K, fick mer smärtstillande, gnällde lite och sen var det klart. Groggy vinglade jag ut till en brits och väntade på domen. Det gick rätt bra, åtta stycken fick de ut.

Återföring är inbokad till måndag eftermiddag, eftersom det är helg nu så kommer vi nog inte få höra något om hur det går för dem, om de befruktats, delar sig osv, men går det helt åt helvete så antar jag att de ringer på måndag morgon i alla fall. Tills dess så tänker jag tro att det går bra, att det finns ett litet embryo att få tillbaka på måndag.

12 timmar

Ungefär 12 timmar kvar till plock, längtar till att ha det avklarat. Just nu känns det som att alla eventuella ägg tänker sticka innan, men jag väljer att lite på K när hon säger att läkarna antagligen vet vad de gör.

Lillstjärnan somnade exemplariskt vid sju och vi börjar få egna vuxenkvällar, tänker tillbaka på den första tiden och inser hur bra vi har det, hur bra allt har gått.  Funderar på om det är hagalet att vilja ha syskon till henne, det kanske är tre vi ska vara, varför försöka ändra på något nu när allt är bra. Men jo, klart jag vill att det ska funka, jag vill få syskon till henne, jag är bara lite rädd helt enkelt.

snart så

Snart är det dags, jag glömmer det faktiskt rätt ofta, men nu, efter en och en halv veckas sprutande så går det inte att glömma längre, äggstockarna skriker och gör sig påminda.

Slutspurten närmar sig i alla fall, sista Gonal F-sprutan ska tas ikväll, äggplock är inbokat till fredag morgon. Jag har inte hängt med, känns som att jag precis började. Fortfarande sur, pmsig och lite allmänt grinig, men inte riktigt lika illa som förra veckan.

Äggtillväxten verkar vara sådär, rätt långsam den här gången. Var och kollade i fredags och höjdes från 150 till 225 ie, kollade i måndags igen och då fanns det 1-2 stora och 5-6 mindre. Läkaren (som var överläkare verkade det som) muttrade något om att de borde kört på högre dos från början men att det nog var ok ändå. Sen var han tyst och räknade länge innan han bestämde plock på fredag. Så snart är det över för den här gången, jag längtar tills det är klart, tills jag får tillbaka mig själv och slipper gå runt som en pmsig klimakteriekärring.

Förhoppningsvis får de ut några ägg.
Förhoppningsvis är det några av dem som befruktas.
Förhoppningsvis delar sig några.
Förhoppningsvis finns det något att få tillbaka när det blir dags, måndag kanske?

Längre än så kan jag inte tänka, kommande gravtest är avlägsna, att det faktiskt är så att det här om allt skulle gå vägen kan bli ett syskon till lillstjärnan, det är för avlägset, för absurt och helt ogreppbart. 

Fyrkantig och med tunnelseende tänker jag att jag först ska klara av fredag, sen får vi se.

Rätt in i fläsket

Så var det äntligen fredag, och det firas storstilat. Dags för halvering av sprayen och äntligen sprutdags, nu är den första nålen för den här omgången  instucken i magfläsket. 150 ie fd kinesisk hamster finns nu i mig, mera (flera) kommer.

och M, nej, jag har aldrig gjort korta, men kanske får jag roa mig med det också nångång framöver.

rubbe

Varje gång någon förut har frågat har jag sagt att långa protokollet och nedreglering har varit rätt ok för mig, att jag knappt känt av det. Jag tror inte att jag har ljugit utan att jag faktiskt har tyckt och känt så.

Så är det inte den här gången. Är det så här klimakteriet blir så vill jag inte komma dit. Lättstött, gråtmild, grinig, sur, trött och finnig, inte ett dugg kul. Lägg till ett hysteriskt jobb med en sjukskriven kollega, griniga kunder och en chef som inte riktigt fattat att jag snart ska vara hemma. Det blir inte toppen.

Snart väntas bättring i alla fall, sprutstart på fredag och då får man som tur är halvera spraydosen, jag har bestämt att det ska kännas bättre sen, för så här tänker jag inte ha det.

Nu ska arga snickaren få muntra upp denna trötta klimakteriekärring. Jag började förresten helt oprovocerat riva lite köksgolv nyss, men har nu lovat K att jag ska vänta till nästnästa helg med att riva resten. Inte starta stora projekt nu.

fredagskväll

Sitter hemma och njuter, ensam fredagkväll i ett tyst och tomt hus.

 Slösurfar,  äter middag bestående av rostade mackor och chips, dricker en öl och filosoferar. Finaste lillstjärnan sover gott och K är ute med en kompis. Jag är hemma och njuter, njuter av allt och är glad för tid, för att njuta och tänka.

Näe, extraförsöket gav inget, men det hade jag inte trott heller så det glömdes ganska fort bort. Nu är det nya tag, nya vägar. Sprayar för fullt och har precis bestämt med Huddinge att jag ska spraya en vecka till så att jag slipper vara orolig för att eventuella VUL och äggplock ska krocka med en kommande jobbutlandsresa. Resan då jag ska prata med min chef om mammaledigheten för lillstjärnan. Chefen som inte är van vid svenska villkor, chefen som tror att mammaledighet är något man kan förhandla om. Chefen som inte alls är ondsint, men som ändå är den som kommer få höra att just den här mammaledigheten kan man inte förhandla bort.

Så vi skjuter på allt en vecka, sprutstart om en exakt en vecka. Det blir konstigt att gå in i alla tankar och känslor som jag har lyckats fly rätt längre. Konstigt men bra, jag är redo. Går det så går det, och går det inte så har jag i alla fall försökt.