Sakta men säkert börjar jag ta in att något stort kommer att hända i våra liv, det är fortfarande rätt obegripligt så klart, men små och stora praktiska steg tas så sakteliga och för varje grej blir det lite mera verkligt.
Vi var hos Ks ena syster för några veckor sen, med oss hem fick vi några nappflaskor och en nappflaskstorkställning. Mycket märkligt att se nappflaskor stå på bänken i vårt kök, så märkligt att varken jag eller K har kommit oss för att stoppa undan dem i något skåp än.
Lilla huset är litet, men vi har en hyfsat stor oinredd källare att växa i, så vi försöker göra vår trerummare till en fyra. Helgerna den senaste tiden har ägnats åt att bygga, gipsa och spackla väggar, nu är även tapeter hemköpta och snart ska de upp på väggarna. Därefter blir det äntligen dags att förvandla det gamla skruttiga gästrummet till det det var tänkt att bli från början, ett efterlängtat barnrum. Förhoppningsvis ska båda rummen vara klara till jul…
Vår rostiga gamla bil utan servo hamnade så klart på listan över välbehövliga förändringar, den duger helt enkelt inte till att köra runt med när vi kommer hem med en liten bebis, igår bestämde vi oss till slut, nu är en nyare 10 år yngre, säkrare och orostig variant inköpt. Kombi, med plats för barnvagn.
Barnvagnsdjungeln var nästa grej som skulle utforskas, hur bestämmer man sig för vad man ska ha, hur mycket det får kosta, nytt eller begagnat, rörliga eller fasta hjul osv? Planen var att kolla på nya och sen köpa en begagnad på blocket. Vi fick tummen ur och åkte till en barnvagnsaffär idag, träffade en tålmodig försäljare som kunde förklara skillanden på kombivagn och duokombi, visa sittdelar och liggdelar och hur man sätter ihop dem. Till sist såg vi en ensam stackars vagn i ett hörn, 2 000 kr billigare än alla andra vagnar. Utgående modell, sista exemplaret. Vi skulle ju bara titta, skulle inte lägga pengar på en ny vagn. Den var fin, den var billig och efter några minuters velande bestämde vi att den skulle bli vår. Nu står den här i vardagsrummet och påminner om det stora som förhoppningsvis ska hända, det är stort och magiskt. Jag tror faktiskt att jag börjar fatta, och jag vågar tro på att det är sant.
Tack för alla grattis, ni är fantastiska allihop!
