Idag bestämde vi att det inte är hemligt längre, idag fick vi se ett mirakel. Lösenordet är borttaget på de äldre inläggen, och jag tror att jag vågar skriva det helt öppet nu. K och Nylsa väntar barn. Jo, det är faktiskt så, på riktigt.
Idag var vi på RUL (rutinultraljud), där fick vi se knodden i full action, helt fantastiskt obegripligt och faktiskt alldeles sant. Enligt barnmorskan såg hon/han perfekt ut och enligt henne har det gått 19 fulla veckor redan, i min värld är det inte riktigt sant eftersom vi vet när vi gjorde det, men vi går på hennes tideräkning nu, det diffar ändå bara på ett par dagar. I början på februari är knodden beräknad att komma ut till oss, svindlande.
Det är märkligt, obegripligt och helt omöjligt att fatta att vi har kommit så här långt. Efter alla mina försök som singel och sen tilllsammans med K så tar det tid att våga tro, men nu tror jag på att det kan bli bra. Vi har sett knodden och hjärtat slår, armar och ben viftar och inget tyder på att något dåligt ska hända. Så jag tror. Tror på att det ska gå bra.
I Ks livmoder växer någon som förhoppningsvis ska bli vårt barn, det är fantastiskt och underbart, men svårt att ta in.
