tid – livet spretar

Ikväll är jag ensam hemma, det är ovanligt. K är bortrest, inte så länge,  men tilllräckligt länge för att jag ska sakna henne oerhört mycket. Mitt gamla singelliv känns oftast långt borta och är inte ett dugg efterlängtat, men just nu när jag sitter ensam hemma så inser jag att bloggen och mitt gamla liv hör ihop.

När jag var ensam hade jag ett behov av att  bolla, älta, mala och diskutera via bloggen. Det behovet har minskat nu när jag har K att prata med, är grymt glad att jag har någon som vill prata med mig om allt det jag tycker är viktigt. Men minskat betyder inte försvunnit, det är bara inte lika viktigt längre. När det inte är viktigt försvinner det bland allt annat som ska göras, samtidigt dyker det upp oftare och oftare och jag inser att jag saknar kommunikationen med er andra. Blir så lycklig när jag får höra STORA och små nyheter, allt fantastiskt  som händer vill jag vara med om, samtidigt blir jag sämre och sämre på att kommentera och är helt usel på att skriva själv.

Grattis tilll mina fina vänner som mer eller mindre högljutt har avslöjat underbara omvälvande nyheter, jag finns här med er, även om jag är alldeles för tyst när jag hejar massvis härifrån min lilla förort.

Utanför köksfönstret har vi ett galet blommande, men samtidigt döende äppelträd, där nånstans mitt emellan finns Nylsa, hon trivs och blommar men själva Nylsaidentiteten har varit på utdöende i ett drygt år nu. På något sätt kommer Nylsa finnas kvar, i en blandning av alla identiteter, men det blir nog ett sporadiskt uppdaterande, mycket händer, men det mesta väljer jag att prata med K om istället för att skriva på bloggen.