sex månader

För sex månader sen var jag på min livs första bloggträff. För sex månader sen träffade jag K, mitt livs stora kärlek, för första gången. Tänk vad mycket en bloggträff kan förändra. Fantastiskt galet bra, mycket hade jag väntat mig när jag gick dit, men inte det här.

Tänker på alla er som var med, hoppas vi ses snart igen.

mera minus

Testade igen i morse, kanske fortfarande lite tidigt, men inte så mycket för tidigt. Ett minus. Ett väntat minus men ändå tröttsamt. faan. Kommer testa igen om ett par dagar, men tror nog att det här står sig.

Minus på ingång

Förväntar mig ett minus. Känner mig skittrist som inte vågar eller orkar uppbåda något hopp, men det känns som minus. Är på dag 11 idag. Har lovat K att inte tjuvtesta utan henne. Därför blev det ett väldigt tidigt tjuvtestande igår innan hon skulle åka bort över helgen. Ett minus på dag 10 betyder inte så mycket. Ändå är det irriterande. Just nu vill jag bara få veta, få ett klart svar så att vi kan gå vidare. Känner mig trött på det här, är glad att vi bestämde att jag inte ska göra ytterligare en IVF just nu, jag hade inte orkat det. Eller, jo, om jag hade varit tvungen hade jag orkat, men nu är jag inte tvungen, det måste inte vara jag som blir gravid, och det känns oerhört skönt och befriande. Kanske låter konstigt, men det är faktiskt så.

Jag är glad att jag först hade tänkt adoptera, att jag redan för länge sen funderat och vänt och vridit på en massa tankar om ifall biologi och gener är viktigt för mig eller inte. Det är inte viktigt. Hade vi haft möjligheten hade jag gärna adopterat. Nu går inte det, men vi har andra möjligheter och det är faktiskt en rätt stor lyx.

Jag överlever minuset, men det gör inte att det är ett dugg mer välkommet. Just idag känns det som något jag bara vill förbi. Avslut. Avslut behövs för att kunna komma vidare till en ny början, till ett nytt hopp.

Skyddad: fortsättningen

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Snart testdags

Det är egentligen ungefär en vecka kvar tills jag kan testa säkert, men testandet börjar nog till helgen ändå. Jag väntar mig ett minus, allt annat vore oerhört märkligt och mirakulöst, jag vill inte, men tror ändå, att det är ett minus jag kommer få se.

En vecka till, sen vet jag säkert. Som vanligt har den första veckan runnit iväg utan särskilt många tankar, men nu när det börjar närma sig är det svårt att inte fundera. Inga känningar, men det är inget konstigt, tror att det är rätt ovanligt att man känner något redan dag sju-åtta.

Inte skenande än, men snart

Försöket, som kanske blir det sista på ett tag, är gjort. Progesteronvaggisarna har redan börjat ge sig till känna, jag vet att det brukar vara så, det betydet ingenting, ändå finns den där, en skavande känsla som påminner om att pausen faktiskt är slut. Att mina ägg fick träffa miljontals små spermier för ett par dagar sen. Jag tror inte att det kommer bli något, men en liten liten chans finns trots allt.

Förändring på gång

Verkar som att brevskrivandet och annat kanske gjort en del nytta trots allt. Enligt Aftonbladet och SvD kommer regeringen lägga ett förslag i höstbudgeten som gör att även ensamstående ska kunna överlåta föräldrapenningen vid sjukdom. BRA så klart att något händer, men det ska inte träda i kraft förrän 2010, varför inte nu direkt?

Fast lite rädd blir jag när jag läser - Vi måste dra en gräns som känns naturlig, säger Hägglund. Vet inte vad Hägglund menar med naturligt, men det brukar sällan båda gott. Varför dra en gräns?

Tror inte att det är så att mailen vi skickade för en vecka sen är anledningen till att förslaget kommer upp, så snabb är inte politiken, men jag tror ändå på att påtryckningar från bl a Femmis tillsammans med de artiklar som har skrivits i media om problemet fått regeringen att inse att det faktiskt är ett problem som måste lösas. Tydligen fanns det ett förslag i en gammal utredning från den förra regeringen som nu Hägglund och co tänker genomföra. Förvånande och ovanligt, men det lutar alltså åt att det blir en kristdemokratisk socialminister som lägger förlslaget som stoppar just denna diskriminering av icke-kärnfamiljer, det hade jag aldrig trott skulle hända.

framåt

Imorgon kväll flyger jag söderöver för att göra min åttonde insemination. Om inte den funkar, och efter alla dessa försök kan jag inte riktigt hitta någon bra anledning till att den skulle funka, så byter vi spår.

För mig, evighetssingeln, är det stort att faktiskt inte bara skriva utan också mena att det är VI som byter spår, inte bara JAG. Svindlande stort.

För ett par månader sen var vi på ett gemensamt besök på Mama Mia och skrev in oss i inseminations/IVF-kön för flatpar i sthlm. Äntligen har vi fått papper på att vår remiss är emottagen av sjukhuset och att vi står i kö. Ungefär ett år till ska vi stå i kö innan det är vår tur. Det året blir inte ett pausår så klart, vi är för gamla och otåliga för att pausa, ingen av oss vill vänta längre, jag har hållit på i över två och ett halvt år och K har nog varit redo minst lika  länge. Det är dags för oss nu, inte sen. Alltså blir det försökande under tiden vi står i kö,men försökandet blir inte IVF:er i Tjeckien eller Riga som jag först hade trott, det blir inseminationer, antagligen i Danmark. Inte insemination av mig, jag orkar inte längre, nu är det Ks tur.

Om någon liten fertilitetsgud vill visa sin goda sida och le mot oss så kommer K ha bättre tur än vad jag har haft, jag hoppas att det ska bli så. Mitt försökande kommer inte ta slut med det här, men mitt försökande läggs åt sidan, det får vänta. Barn är det viktiga, inte vem av oss som föder barnen. Kanske kommer jag tilllbaka och gör IVFer igen efter att K har fött vårt första barn. Jag vet att inget är självklart eller enkelt men jag hoppas på alla sätt att det någon gång ska bli barn för oss. Antagligen blir det K som föder vårt första barn. Just nu spelar det inte så stor roll. Jag ska göra en insemination till, sen lämnar jag över stafettpinnnen och följer med i en annan roll.

Rollen som den ickefödande mamman. Om den rollen finns det mycket att skriva, massa funderingar och tankar, men de kommer en annan dag, de kanske behöver ett litet lösenord för att kunna skrivas.

bloggandet och lösenord

Jag vet nog inte riktigt hur man gör längre, med bloggandet alltså. Finns massvis jag vill skriva men jag vet inte vart jag ska börja. Trots att jag inte riktigt vill så har jag nog kommit till att det krävs att en del lösenordsskyddas. Mitt största problem med det har nog varit att jag inte helt och hållet vetat vem det är jag vill skydda inläggen ifrån, fast jag börjar närma mig nånting konkret där med.

I limbolandet däremellan har jag valt att inte skriva alls och det känns inte alls rätt, jag behöver bloggen som ventil.

Det mesta kommer fortfarande vara öppet för alla att läsa, men en del måste jag kunna skriva utan att behöva fundera på vem som läser. Ni som känner K eller mig, er känns det bättre att prata direkt med helt enkelt, så sorry, men de flesta av er kommer inte få läsa. Gruvtolvor, bloggbrudar, femmisar och alla ni mer eller mindre helt anonyma läsare, maila mig så kommer nog lösenordet.

Jag vill kunna känna mig mer anonym igen, eller snarare är det kanske så att jag vill veta vem som vet vad. Som det är nu så har jag helt enkelt inte koll på vem som läser och det börjar bli ganska läskigt nu när det inte längre bara handlar om mig.

L word

I min gamla dator fanns massa fina saker, mängder med musik och alla L word-säsongerna t ex. Nu är datorn död och begraven, eller begravningen har ännu inte ägt rum, så just nu står den mest och är död och skräpar.

Ville så klart kunna titta på L word med K och laddade hem alla säsongerna igen. Igår var det dags för det första avsnittet, hade bullat upp med söndagsmiddag framför skärmen och satte på. Bra bild och bra ljud, men textat på portugisiska. Rätt irriterande faktiskt med alla obrigado och Oi.

Om någon sitter på en bra länk med engelsk- eller svensktextade säsonger så säg gärna till. Tror att det mesta jag fick ned var otextat och det är verkligen oändligt mycket bättre än att få texten på ett språk man inte begriper.

Vi har några Sex in the City-avsnitt kvar att titta på, men sen väntar hela fem säsonger L word i lilla huset. Nice. Gillar höst med bra tv.