På nattåget på väg till skåneland. K är med, känns fantastiskt. Blir malmöhelg med vännerna och sen äggplock på måndag. Stort och omvälvande, jag både pessimist och optimist på en gång. Väljer att hoppas men funderar och undrar däremellan.
Snart är det dags.
Kategorier: Uncategorized
Idag fick jag höra om ännu en efterlängtad bebbe som fötts, en av tjejerna i gruvtolvan* som äntligen äntligen fått barn efter många IVF:er. Härligt, underbart och såå grymt peppande att höra att det kan funka hela vägen ibland. Grattis!
Nån timme senare läser jag Tingelings epilog och gråter, det är fruktansvärt att det ska behöva vara så himla orättvist och svårt. Att någon ska behöva kämpa så länge och sen tvingas tänka om. Är det någon jag verkligen verkligen alltid hoppats för har det varit Ting, faan vad världen är ful ibland.
Undrar hur det kommer bli för mig. Vad kommer jag skriva? Kommer jag tvingas inse att det inte går eller kommer jag skriva inlägg om plus och graviditet? Den här IVF:en som känts så enkel och avlägsen översvämmar mig helt och hållet nu. Jag är trött, svullen och vill bara få veta, kommer det nånsin funka och i så fall när?
*Gruvtolvan = En grupp femmisar jag träffar, från början var vi alla försökare, nu har fyra hunnit bli mammor och minst en till är på gång.
Kategorier: IVF #2
Senaste dagarna har jag varit löjligt trött, kommer inte ihåg att jag var det förra gången så jag vet inte om jag kan skylla på allt sprutande och pillertrillande eller om det är nåt annat. Kan ju vara så enkelt som att livet helt plötsligt börjar komma ikapp, ny kärlek, nytt jobb, ännu en IVF och snart sommar, det kanske tar ut sin rätt? Fast sommar brukar man väl bli pigg av?
Trist är det i alla fall, oavsett vad det beror på. Sover middag men gäspar ändå tidigt på kvällen, jag brukar vara nattmänniskan som aldrig går och lägger sig i tid, nu är jag konstant trött dygnet runt. Vill bli pigg, vill vara som vanligt.
Bara två Gonal-F-sprutor kvar, sen närmar det sig. Hoppas jag får bli pigg igen då. Skulle inte ha nåt emot om jag var gravidtrött, men hormontrött känns långt ifrån lika meningsfullt.
Kategorier: IVF #2
Nyss hemkommen från dr Gyn, det ser ut som att det verkligen blir ett försök den här gången också, fast några dagar senare än jag hade hoppats. Grymt skönt, jag har nog oroat mig en hel del trots allt, även om jag haft fullt upp med annat och förträngt det.
Resultatet so far för Nylsa IK – 8 st 14 mm stora äggblåsor på vänster äggstock och minst 4 lika stora på höger, dessutom några små som kanske hinner ikapp, cystan har blivit mindre och livmoderslemhinnan är 13 mm tjock och treskiktad vilket är precis vad den borde vara. Enligt dr Gyn ser allt med andra ord bra ut. Han mumlade ett lycka till, bokade efter-ET-kontroll och påpekade att jag ska dra ner på Trombyl och sluta med Metformin när jag plussar, begriper inte hur han kan säga NÄR och inte OM, men men han försöker väl inge hopp, jag gillar honom för det.
Ringde kliniken och har nu fått nytt schema för sista dagarna, äggplock blir på måndag morgon, lördag kväll byts Gonal F ut mot Ovitrelle, till dess allt som vanligt. Förhoppningsvis två små embryon tillbaka på onsdag eftermiddag, om det nu finns några då, absolut inte säkert med tanke på allt som kan gå åt helvete i den här cirkusen.
Bestämde mig för att berätta för min chef att jag måste till Danmark, behövde inte säga mer än så, hon fattade eftersom hon vet att jag har försökt tidigare, så nu har jag fått ok på att jobba hemifrån ibörjan på nästa vecka och att jag kan välja var mitt hem råkar vara just de dagarna, fantastiskt skönt att slippa ljuga.
Kategorier: IVF #2
Vill att det ska vara imorgon onsdag nu. Då är det äggblåsemätning och slutplanering. Då får jag veta vilken dag det blir. Som det ser ut nu kan det lika gärna vara äp på fredag som på måndag, men jag tror att det lutar åt lördag. Snart snart vet jag, ska bli skönt.
Har inte känt så mycket den här gången, antagligen för att jag knappt känt efter, magen är svullen – ett extra hål på skärpet hittills på sprutdag 7 – men inte ont, ingen huvudvärk från sprayen, nada. Lyxigt faktiskt. Funderar på hur många det blir den här gången, hoppas hoppas att allt ska se bra ut, men fixar inte att oroa mig så himla mycket, jag kan inte påverka och därför blir det som det blir.
Livet rullar på i fantastisk fart, jag och K på middag hos mina föräldrar i söndags, funkade hur bra som helst, jag är lycklig! Kan inte riktigt tro på att det är sant men det är det faktiskt.
Grejer händer på jobbet – bra grejer tror jag – igår skickade jag ett mail som jag nu väntar svar på. Spännande och knöligt. Igår tog jag slut, dödligt trött, all energi försvann, sov middag flera timmar och satt ändå och gäspade i soffan på kvällen, tror att det finns mer energi idag, hoppas på det.
Livet är spännande och jag kämpar på för att hinna med allt stort som händer på alla fronter samtidigt.
Kategorier: IVF #2
Må-bra-bloggande är tråkigt, jag vet. Tänker ändå skriva att det är just vad jag gör, mår bra alltså. Pratade nyss med vännen, snart blir lilla huset invaderat av henne, hennes sambo och deras finfina två små pojkar, grillning i solen med människor man gillar är aldrig fel.
Ikväll ska jag möta K på centralen, efterlängtad och saknad kommer hon äntligen tillbaka, hur kan man låta bli att vara glad då?
Under tiden sprayar, sprutar och pillertrillar jag, men solsken, vänner och kärlek gör att IVF:en är långt ifrån det viktigaste. Viktig är den, barn vill jag ha, men under tiden jag väntar och längtar tänker jag leva.
Sitter med morgonkaffe i köket och inser att IVF:en den här gången känns helt annorlunda än sist. Om ganska precis en vecka borde det bli äggplock i Köpenhamn, det är snart, ändå känns det så avlägset, tänker självklart massvis på det, men är inte alls så besatt och uppjagad på samma sätt som förra gången.
Tror att det kanske beror på att det inte är första gången nu, jag vet vad som väntar. Tror också att det är så enkelt som att man inte orkar vara så inne i det hela tiden, lite distans gör livet enklare. Fast lite märkligt känns det, att det är så avlägset och ändå så nära. Borde oroa mig för en massa saker som hur många äggblåsor det blir, om de växer tillräckligt och i rätt takt, om de kommer befruktas, dela sig osv, men just nu gör jag inte det. Det blir som det blir och jag tror faktiskt att det kommer bli bra. Kanske inte på det här försöket, men något av mina tre försök i trepacket borde fungera. Jag vill tro det, jag tänker hoppas det. Om jag har fel får jag tänka om då, då när jag vet att det inte gick, nu tänker jag våga vara lite optimistisk. Tycker att det är min tur nu.
På onsdag blir det mätning av äggblåsorna, då får jag veta om det blir ett fotbollslag igen eller bara några få, då får jag veta vilken dag jag ska åka. Tills dess försöker jag tänka på annat, grillunch med vännen och hennes barn idag, ikväll äntligen få träffa K som varit bortrest sen i onsdags, Morsdag-middag hos Mamma imorgon, ogräsrensande i trädgården hemma och allt annat som hör livet till oavsett om man IVF:ar eller inte. Jag mår helt enkelt oförskämt bra mitt i allt stort som händer.
Kategorier: IVF #2
Kan meddela att det går utmärkt att ta Gonal F-sprutan i skogen. Lyckades smita iväg från alla kollegor och halvgömde mig bakom en bil för att ingen skulle se vad jag smusslade med. Hade varit lite svårt att förklara utan att behöva berätta hela sanningen, men jag hade tur och ingen kom förbi.
Just nu har jag lite mindre tur. Fick fel info om när vi skulle bli klara och har därför bokat ett alldeles försent tåg hem. Väntetid på tågstationen blir hela 4 timmar och 55 minuter. Två av de timmarna har gått nu, knappt tre timmar kvar. Hade trott att det skulle gå och fråga tågpersonalen om de inte kunde låta mig ta ett tidigare tåg, men no such luck. Alla tåg är överfulla och jag får istället fördriva tiden på ett fik. Är för snål för att lägga femtonhundra på en förstaklassbiljett bara för att få komma hem några timmar tidigare.
Fast egentligen är det inget synd om mig alls. Har hittat en strömplats på stationsfiket, kan surfa, ladda mobilen och annat viktigt som inte funkade i skogen, har till och med fått lite jobb gjort. Snart blir det en fika med Kaki som turligen nog ändå hade tänkt gå tidigt från jobbet och kunde tänka sig att slösa bort några timmar med mig.
Kategorier: IVF #2
Mitt i allt annat som händer i livet och på jobbet lyckades jag idag ta mig till dr Gyn för nedregleringskontroll nummer två. Förra veckan fanns det två cystor, nu var den ena helt borta och den andra hade minskat rejält i storlek. Livmoderslemhinnan tunn och nedreglerad. Fick välja om jag ville börja spruta eller om jag skulle avvakta en cykel och börja spraya igen om en dryg dryg månad, det var ett ganska lätt val. Dr Gyn tror inte att cystan kommer störa särskilt mycket och jag väljer att gå på hans linje, har ingen lust att börja om från början igen. Med tanke på sommaren, som trots all kyla nog kommer ändå och innebär semesterstängd dr Gyn och annat, så kunde det blivit en lång väntan.
Alltså blir det sprutstart ikväll. Det finns en liten risk att äggstocken med cystan inte klarar av att producera maximalt med ägg, men just nu skiter jag i det. Jag har trots allt två äggstockar och jag väljer att hoppas, har inget val.
Om allt går vägen blir det äggplock om runt en och en halv vecka, tills dess ska sprutan få följa med på jobbresa inkl kick off i skogen, trodde att det skulle räckt med alla sprutor jag tagit på flygplatser, hotell och flygplanstoaletter, men nu blir det även sprutande i skogen. Kanske kanske (om jag har tur och nångång lyckas bli gravid) får jag en naturintresserad resgalning efter alla turer.
K har rest bort. Jag är inte van att behöva vara ifrån henne, sen vi träffades för bara en månad sen har allt gått fort fort. Vi fick ihop en snabb dejt innan tåget gick, fascinerande vad fort man kan vänja sig vid kärlek. Livet är fantastiskt och jag njuter av att ha någon att sakna även om det kommer kännas jobbigt tomt att hon är långt bort. Om ett par dar ses vi igen. Jag längtar.
Har varit usel på att blogga på sista tiden, mest för att det är så mycket som händer och jag har inte riktigt haft ro att sitta ner och fundera på vad jag vill säga om det. Livet är bra och spännande men rusar fram i hundraåtti och jag försöker göra mitt bästa och bara hänga med, det går bra, jag är kär och omtumlad.
Är på tredje sprayveckan och har sprayat med högre dos sen i onsdags, imorgon är det äntligen dags för nästa kontroll. Förhoppningsvis finns det inga cystor kvar, förhoppningsvis får jag börja spruta imorgon. Imorgon är snart, i så fall blir äggplock och ET också ganska snart.
Jag har hopp inför det här försöket, det betyder inte att jag verkligen tror att det kommer att funka, men jag har hopp och det betyder en hel del. Blir ett trepack den här gången, så om det inte funkar nu kanske jag har tur att det funkar nästa gång, eller gången efter det. Skulle det inte göra det så finns det nu en c-plan. C-plan har jag saknat. C-plan är tryggt och skönt. Just nu tror jag på livet, på att det kommer bli bra, på något sätt kommer det bli. Livet är bra just nu.
Kategorier: IVF #2 · kärlek · planerande
