bra grejer

Snart på väg på konsert med Alice/ Leisha Hayleys nya band, kul!

Nyss ringde en gammal kollega och erbjöd mig ett jobb, funderar på att ta det.

Minisemester och paus är lysande bra för mig just nu.

kortsemester

Åker äntligen iväg nu. Äntligen låter kanske konstigt eftersom jag har sagt att jag är trött på att flänga runt, men äntligen just för att det inte är en inseminationsresa, inte en jobbresa utan en helt vanlig galen liten semesterresa.

Aldrig varit på ett tv-seriekonvent förut, ingen aning om vad jag ska vänta mig. Fester, konserter och stencoola Shane kan inte bli annat än bra.

Mer kaos och semester

Hade en helvetesdag på jobbet idag, började egentligen redan i förra veckan, fortsatte under helgen då jag borde varit ledig och blev totalt kaos idag på förmiddagen. Var så förbannad och frustrerad att jag storgrät i telefonen när jag pratade med en av våra fabrikschefer. Inte så snyggt, inte så proffsigt men jag pallade inte längre helt enkelt. Psykbryt har jag bara varit med om en gång tidigare på jobbet, över fem år sen. Då skulle jag se till att vi levererade till en stor kund och alla som kunde leverera hade fått sparken pga arbetsbrist, där satt jag ensam och försökte projektleda mig själv, gick så klart åt helvete. Situationen nu är inte så långt ifrån då, enda skillnaden att det nu finns folk, men inte folk som kan tillräckligt.

Fabrikschefen, jo, han blev så generad när han hörde att jag bröt ihop i luren på honom att jag hörde hur han rodnade ända från Kina. Det är hans ansvar att hans produktion funkar, inte mitt. Trots att det kändes pinsamt och knäppt efteråt så tror jag att han fattade. Hade rätt bra samtal efteråt. Vill fortfarande byta jobb, måste byta jobb, men tror att det kanske kanske kan bli lite lite bättre under tiden, nu när de faktiskt fattar vad som händer.

Den här veckan ska jag iväg på väldigt efterlängtad semester, ledig torsdag-måndag så ingen grymt lång ledighet men ändå. Skönt ska det bli. Ska åka till Blackpool på L-word konvent med en av favvovännerna. Jag ligger efter och har inte hunnit se säsong fyra än, men precis lyckats göra en fulnedladdning till datorn så nu ligger hela säsongen och väntar. Tolv avsnitt på tre dagar borde jag väl hinna med. Dammråttor och annat får vänta, här ska tittas på tv.

Om jag skulle börjat IVF:a nu skulle nedregleringen börjat nästa vecka. Grymt glad att jag har bestämt mig för att skjuta på det. Sökte inga jobb i söndags, men snart ska jag komma igång. Måste bara hinna sova, slappa och titta klart på säsong fyra först, sen ska jag ta tag i mitt liv.

Bra låt som passar mig just idag

Mailade precis med en vän jag inte sett sen i somras, snart ska vi ses och fika igen, så fort våra liv inte krockar, snart. Har länkat till hennes låtar förr men tänker göra det igen, för jag tycker verkligen att de är lysande.

Idag passar den här mig:
SOIL IS COLD
The leaves are frozen Lying all over the ground
My heart is heavy It’s dragging me down
I want to live my life as good as I can
I want to do the best of what I have
But I am tired now I got to rest for a while

Your love surrounds me It’s in all I know
In the flowers the kisses And in the falling snow
I want to live my life as good as I can
I want to do the best of what I have
But I am tired now I got to rest for a while

The soil is cold here Under my skin and bones
I can feel the sun shine Into the core
I want to live my life as good as I can
I want to do the best of what I have
But I am tired now I got to rest for a while

Fler finns här.

Förändring på gång

Den här veckan har varit kaotisk på alla sätt, både dåliga och bra saker har samsats i en märklig blandning. Jag har insett att jag måste förändra en hel del om jag ska må som jag vill.

Jobbkaos kan vara ok ett tag, men inte hur länge som helst. När det aldrig tar slut och det inte kommer nån backup som funkar tror jag det är dags att ge upp. Har insett att det kostar för mycket och ger för lite, jag måste hitta ett annat jobb, kan inte ha det så här, kan inte vänta längre. Har varit kvar delvis för att det känns tryggt att vara mammaledig från ett företag jag har varit på länge, alldeles för länge. Eftersom jag är långt ifrån gravid och inte vet när, eller ens om jag blir det, så kan jag inte vänta längre, kan inte ha tryggheten som ursäkt.

Långdistansförhållanden är inte min grej, jag fixar inte att bo på ett ställe och ha en kärlek en massa mil bort, flängandet fram och tillbaka, all längtan och alla avsked, all brist på vanlig vardag och möjlighet att lära känna någon på riktigt blir för mycket.

Ska man samtidigt kombinera jobbkaos och långdistansförhållande med minusdepp, Danmarksresor och styra hela livet efter ägglossningen så blir det komplicerat.

Förstår inte hur jag har orkat. Tror egentligen att det är så att jag inte har orkat, har bara vägrat att känna efter. Nu känner jag efter och inser att det inte känns bra. Har ägnat hela veckan till att träffa nära vänner, prata massvis, middagar med vin och skvaller är bra medicin ibland. Grymt glad att jag har fantastiska vänner som finns här när jag behöver.

Förändringsplanen ser ut så här:
Ensam asocial lördag som påbörjats med långpromenad i vintersolsken, kvällen ska ägnas åt jobbannonssurfande, CV-skrivande, L-wordtittande och planlöst funderande. Säkert också ett glas rödvin, spinnande katter i knät, brasa i kaminen och bara njuta av att jag är hemma och har egen tid.

Söndagen ska första jobbansökningarna skickas iväg. Grovplanering för när jag kan börja med min första IVF ska kollas. Om menssykeln vill vara som den ska borde det vara dags för äggplock i början av februari. Känns avlägset långt bort, men inte för långt borta ändå. Jag kommer hinna göra min första IVF innan jag fyller 35. Kommer hinna förändra annat under tiden.

Innan årsskiftet ska jag ha hittat ett nytt jobb, vill få säga upp mig före jul, vill helst säga upp mig idag, men måste ha något annat först.

Ska försöka att inte gå tillbaka till det singelliv jag hade innan. Har insett att jag verkligen inte vill vara singel, att jag vill hitta en kärlek som finns här eller som kan tänka sig att flytta hit. Inte hit som in i mitt hus, men någon som kan bo i samma stad. Vill vara lycklig och kär särbo. Vill bli gravid.

För mycket på en gång

För mycket händer just nu, funderar på att skjuta på IVF:en en månad. Måste fundera. Hinner inte med.

Slut på flirten

Fina flirten är inte längre min fina flirt, det är slut. Borde aldrig skrivit om henne här och kommer inte skriva så mycker mer än just att det är slut.

IVF-statistik och trepack

Surfar runt och kollar på statistik för IVF och insemination, trots allt är det inte så särskilt mycket större chanser vid IVF. Nordicas siffror säger ca 22% chans vid donatorinsemination och 27% chans vid IVF. Jag tycker att den skillnaden är skrämmande liten. Begriper inte att inte chanserna ökar mer.

Surfar vidare och ser att andra kliniker skriver högre siffror vid IVF, vissa 37%, andra över 40%. Undrar om de räknar olika, räknar med/utan missfall, om de andra klinikerna helt enkelt är bättre eller om det är något annat som skiljer.

Känns ändå som att jag kommer stanna på Nordica nu när jag börjat gå dit. Tror inte att de varken är bättre eller sämre än några andra men måste ändå ringa och höra hur de räknar.

Vid IVF kan man köpa trepack, alltså få tre försök, betala för två. Blir man gravid och föder ett levande barn försvinner de återstående försöken. Känns lite cyniskt men samtidigt bra, vet att det är vettigt att ställa in sig på att det inte går på en gång och då kan det nog kännas skönt att veta att det finns fler försök kvar. Samtidigt känns det dumt att lägga så mycket pengar innan jag ens vet om jag faktiskt har en reell chans. Ska prata med kliniken och se vad de säger. Ca 50 000 kr kostar ett trepack, mycket pengar men definitivt värt det om det skulle kunna fungera.

Trött på att fundera. Samtidigt glad att jag precis har träffat några IVF-gravida femmissystrar som visar att det kan gå, att det kan gå även om man har flera misslyckade försök sen tidigare. Det ger trots allt hopp.

Vikt och viktkommentarer

Det senaste halvåret har jag gått ner rätt mycket i vikt. Antagligen beroende på massa olika saker som hänger ihop. Jag har fått metformin för min pco*, vissa går ner av metformin eftersom det är ett läkemedel som hjälper till att stabilisera insulinupptagningsförmågan och man därmed får bättre hormonnivåer. Andra anledningar är nog att jag:

• levt nyttigare än vanligt under mina inseminationsförsök.
• varit grymt deppig varje gång det har gått åt helvete.
• medvetet velat gå ner i vikt eftersom det är trist att vara fet och fetma är dåligt för fertiliteten.

Nu börjar jag få fler och fler kommentarer om min vikt. Kommentarer som är välmenade men som jag har svårt att förhålla mig till. Ena varianten är att folk ser uppriktigt oroliga ut och undrar hur jag mår, den andra varianten är att jag har varit så himla duktig. Allt däremellan finns så klart också, men oftast lutar det åt något av de två hållen.

Klart jag har mått skit vid mina minus, men en massa bra saker har också hänt och jag är inte deprimerad, anorektiskt bantande eller något liknande. Inte heller har jag varit särskilt duktig, jag har pillertrillat helt enkelt. Svårt att använda pillertrillandet som svar till folk som inte vet om mina försök att få barn.

Eftersom jag bara har en trasig våg hemma, inhandlad för hela 49 kr i en skräpaffär så vet jag inte riktigt hur många kilon mindre jag har blivit, men jag gissar på runt 15 kg. Inte särskilt snabb nedgång, det var i mars jag var som tjockast, över ett halvår sen alltså. Ska hem till mamma imorgon och tänkte testväga mig, det var hennes våg som påpekade för mig att det faktiskt verkligen var dags att göra nåt om jag inte skulle bli rejält fet. Jag är långt ifrån mager nu, gissar på ett BMI på 24-25, några kilon ner till skulle inte skada, men samtidigt är jag rätt nöjd, det känns ganska bra och väldigt mycket bättre jämfört med när jag var som tjockast.

Jag tror egentligen att det är så att de extrakilon som försvunnit kan skyllas på min tidigare hormontilt, när jag var helt hormontiltad så blev jag tjockare trots hyfsat leverne. När jag nu istället är på pillerordination så funkar min kropp som den ska och därför har jag fått en rimligare vikt trots att jag har förändrat rätt lite. Har ingen aning egentligen om vad som leder till vad. Vad jag däremot har märkt är att jag nu kan ha kläder jag inte kommit i på sju-åtta år, det är ovant och märkligt.

Hoppas självklart att viktminskningen ska kunna öka mina chanser att bli gravid, men tror att världen är bra mycket mer komplicerad än så.

*pco = polycystiska ovarier, en sorts äggstocksvariant som leder till oregelbuden mens/ägglossning ibland också övervikt, ökad behåring och acne. Alla drabbas inte av alla symtom, men de flesta mår bättre av att gå ner i vikt. Oftast kan man få hjälp med hormonstimulering, men tyvärr handlar det om att man först måste ha tur och hitta en bra gynekolog så att man kan få rätt diagnos och rätt hjälp.

Gravida femmisar och femmisbebbe

I snart ett år har vi varit runt tio femmisar som har träffats till och från, grymt bra och skönt att ha en egen liten grupp som peppar och finns med på denna märkliga resa. Under det här året har det hänt mycket på alla plan och självklart även på graviditetsfronten. Idag sågs vi igen och förutom femmisarna fick jag träffa en liten nyfödd femmisbebbe, en underbart fin och på alla sätt bedårande tre veckor gammal tjej. Grattis E, din dotter är fantastisk!

Förutom denna lilla nyfödda tjej har vi nu minst fyra st gravida, IVF-gravida allihop. Lycka till, jag hoppas att era graviditetsvibbar ska smitta av sig på oss andra. Ni ger åtminstone mig hopp om att IVF kan fungera, är det nåt jag behöver just nu så är det nog hopp, och det är grymt skönt att se att det kan bli barn av denna långa märkliga resa.

Igår var det en annan femmisträff som jag gärna hade velat gå på, men då krockade det med avfirandet av en av mina favvokollegor så det gick inte. Har förstått att ni hade kul, hoppas kunna vara med nästa gång.