Lever och försöker få tiden att gå, har inte så mycket att skriva. I bakhuvudet finns hela tiden testdagen, inseminationen och om det kan ha gått vägen eller inte. Känner inte ett skit, inte ens skengravid just nu, men det är nog fortfarande lite för tidigt till och med för skengraviditet.
Hoppas gör jag. Tror gör jag inte. Om ungefär en vecka vet jag. Tills dess ska jag försöka ha ett liv, det är svårt.
Kategorier: insemination 6 · väntan
Väntan från insemination till testdatum har känts lång varje gång, men nu är det nog rekord i rastlöshet. Tycker redan att jag har väntat länge men det har bara gått fem dagar. Minst en och en halv vecka kvar innan det är nån idé att börja ta fram stickorna.
Funderar på vad jag ska roa mig med under dessa evighetslånga dagar. Jobba massvis hjälper inte, jag är bara splittrad, ofokuserad och lättirriterad, gör inte särskilt mycket nytta. Ska enligt dr Gyn inte göra något hårt fysiskt arbete under dagarna som ägget ska fästa så några stora grejer lär inte hända här hemma även om det finns massvis som borde renoveras. Rastlösheten gör det mesta svårt, trist eller omöjligt. Saknar fina flirten som är många långa mil bort.
Lättlurad är jag också. Tackade precis ja till morgontidning igen fastän jag vet att pappersinsamlingen i hallen kommer växa lavinartat av olästa tidningar. Enda anledningen till att inte stod fast vid mitt buttra NEJ var att hon som ringde var glad och rolig, all sorts underhållning mottages tacksamt. Patetiskt när man tycker telefonsäljare är roliga, något har slagit slint då…
Kategorier: insemination 6 · väntan
Igår blev det äntligen dags, dr Gyn hade visat att det var två äggblåsor och när jag var på kliniken var äggen precis på väg att släppa, verkade vältajmat med de små danska spermierna. Nu är det alltså väntan som gäller igen. En väntan som kommer kännas lång, oändligt långa två veckor. Hoppet är inte våldsamt stort, men det känns bra att jag kom iväg för det här sista försöket. Förtränger IVF lite till och tänker försöka hoppas att det är min tur nu.
Skengraviditeten är redan på väg hit med stormsteg. Kanske kan jag hålla den borta några dagar till, men inte mycket längre. Känner välbekanta ”efterinsemiantionendragningar” i livmodern och analyserar trots att jag vet att jag i själva verket inte har nån aning och att ägget inte har haft en möjlighet att hinna fästa än.
Kategorier: insemination 6
Nu visar äntligen kroppen att det är dags igen. Imorgon närmare bestämt, då är det dags för den sjätte och sista inseminationen. Enligt dr Gyn ser allt bra ut, äggblåsan är 21 mm stor och livmodern synkad. Vill och hoppas att det ska vara min tur nu. Om dryga två veckor vet jag.
Ett par timmar kvar tills jag sätter mig på nattåget och åker ner genom landet. Där nere väntar en tidig frukost hos fina flirten och sen ett annat tåg över bron bort till landet som väljer att hjälpa till. Varje gång det är dags att åka till Danmark blir jag lika förbannad över att det ska vara olagligt att få hjälp här hemma. Samtidigt är det grymt lyxigt och bra att ha en fin flirt man kan hälsa på när man är ute och åker, resandet blir mycket roligare då.
Kategorier: insemination 6
Just nu känns det oerhört avlägset att det nånsin kommer bli några barn för mig. Känns helt obegripligt långt borta helt enkelt. Snart två år har gått sen jag ställde mig i adoptionskö, i snart ett år har jag försökt med inseminationer och inte är jag ett dugg närmre ett liv med barn för det. Fem försök och inte tillstymmelsen till plus en endaste gång.
Samtidigt vet jag att det finns ett ägg som växer just nu, snart ska det släppa och det skulle kunna vara det ägget som är guldägget, som är ägget som ska befruktas, fästa och växa. Jag vågar inte tro det, men funderar och drömmer gör jag ändå.
Uttråkad är jag också för att jag sitter på ett tåg som både tar mig hem och bort. Hem till mitt ena liv, bort från det andra livet. Avstånd är skit, jag vill inte flänga runt. Samtidigt vill jag ha allt på en gång, hur skulle jag kunna inbilla mig att man kan få allt, eller ännu värre, allt på ett och samma ställe? Om några dagar kommer jag antagligen sitta på ett likadant tåg men på väg åt andra hållet. Då kommer det vara dags för nästa förök, innan dess ska jag hem och jobba, klappa katterna och försöka komma ikapp.
Parallellt lägger jag in ett grovt IVF-schema i kalendern. Resten av året kommer med all säkerhet få anpassa sig efter ägglossningar och annat, allt som är inplanerat kan behöva planeras om efter hur min kropp tänker fungera. Bara två saker ligger fast, saker jag inte kan flytta på, mormors födelsedagskalas och L-wordkonventet i England.
Kategorier: insemination 6 · planerande · väntan
Skrev visst inte särskilt tydligt i förra inlägget så här kommer en mer teknisk förklaring för er som vill veta.
Förra försöket gjorde jag när dr Gyn var på semester. Kunde inte göra något VUL hemma utan såg till att åka ner till kliniken i god tid för att göra ultraljudet där. Kom ner på dag 10, brukar göra inseminationer på dag 13-16. Professorn gjorde VUL och sa att äggblåsan var 17 mm men att livmodern visade att det ändå var dags och att ägget skulle släppa redan dagen efter. Konstigt tyckte jag eftersom ägget ska släppas när den är 23 mm och växer knappt två mm per dag. Men när han sa att det var dags så valde jag att tro honom. Fick en ägglossningsspruta direkt och en tid för insemination 24 timmar senare.
När jag kom dit dagen efter visade han på ultraljudet att ägget precis hade släppt och att allt enligt honom såg perfekt ut. Eftersom ägglossningssprutan ska tas 34 timmar innan borde det inte vara den som fick ägget att släppa.
Blev inte gravid.
Pratade med dr Gyn och berättade för honom om förra försöket. Han rynkade på pannan och sa att han i efterhand inte kunde säga säkert varför det blivit så att ägget släppte tidigare men att det antagligen var för att äggblåsan och livmodern inte var helt synkade. Han menade att om livmodern såg ut som den gjorde så borde ägget ha kommit för sent. Alltså om livmodern var mottaglig för ett ägg just då och därför fick ägget att släppa så skulle den inte längre vara det när det lilla ägget 4-8 dagar senare kom och ville fästa. Han sa samtidigt att man vet från IVF att även ett ägg från en liten äggblåsa kan vara moget för befruktning så att det inte borde varit något problem av den anledningen. Problemet var alltså att livmodern låg före ägget, tror att han sa att det kunde hända vid hormonstimulering, men är inte säker.
Fattar inte riktigt som ni säkert märker, men kontentan var att han tyckte att professorn borde sett att det inte var helt synkat och att försöket därför var bortkastat. Frågade honom då om han tyckte att jag valt en dålig klinik eftersom han och professorn inte var överens, men det tyckte han inte. Min klinik var en av tre IVF-kliniker i Danmark som han rekommenderade.
Nästa ägglossning blir antagligen på fredag. Vet inte om jag pallar åkar ner hit igen för att göra den sista inseminationen eller om jag ska spara pengarna på IVF istället. Kan inte börja IVF den här cykeln för att jag har tagit pergo, måste alltså oavsett om jag inseminerar nu eller inte vänta till nästa cykel med IVF. När det väl blir IVF tycker han att jag ska göra det långa protokollet. Ser inte fram emot hela hormonsvängen med nedreglering och allt, men ska förhoppningsvis överleva.
Fastän jag velar är jag helt säker på att jag inte kommer kunna sitta hemma och veta att jag kastar bort ett ägg och mitt sista inseminationsförsök, så det blir nog en danmarksresa i slutet på veckan, men just nu skulle jag hellre vilja pausa lite och fundera.
Kategorier: IVF-funderingar · insemination 6
Nästa försök var inte så nära som jag trodde. Inte så långt bort heller, men måste ändå pussla annorlunda för att få ihop det. Skiter i det just nu, blir en helg med annat innehåll än jag hade tänkt mig, men en bra helg tror jag att det blir, kanske bättre på det här sättet.
Dr Gyn meddelade också att han tyckte att förra försöket hade varit dömt att misslyckas från början. Först blev jag irriterad, lätt för honom att säga när han hade semester och var omöjlig att få hjälp av just när jag behövde honom förra månaden, men ändå tror jag honom. Litar faktiskt på honom i det här.
Pratade massa IVF med honom också. Nu vet jag hur planen ser ut från hans sida, känns rätt tryggt. Men det kan inte påbörjas IVF den här cykeln och därför ligger planen om ytterligare en insemination fast. Hade hellre börjat nedreglera nu för att komma igång. Tror mer på att IVF är min väg. Funderar på att skita i inseminationen den här cykeln, men vet att jag ändå kommer åka dit när det är dags. Kommer inte kunna låta bli.
Imorgon kväll åker jag till fina flirten, efterlängtat.
Kategorier: IVF-funderingar · insemination 6
Imorgon bär det av till dr Gyn igen, den här gången för att få hjälp att bestämma vilken dag det är dags för min allra sista insemination. Ganska snart är det dags. Hoppet finns, lite vågar jag tro. Samtidigt ligger IVF och gror som en b-plan i bakfickan. Någon egentlig c-plan finns inte, väljer att inte tänka så långt just nu. Eventuell c-plan får skapas om och när den behövs.
Innan b-planen dras igång ska sista steget på den första planen avklaras. Som det ser ut just nu blir det ett klinikförsök toppat med färskingar igen. Inte säkert, men det lutar åt att det blir så.
Kategorier: IVF-funderingar · insemination 6
Tiden mellan minusdepp och framåtplanerande blir kort ibland. Om en dryg vecka är det dags för mitt sista inseminationsförsök. Nu när jag har bestämt mig känns det helt rätt, sex försök är många försök. Fem misslyckade inseminationer utan minsta antydan till ett plus är många och jobbiga minusdepp.
Efter fyra misslyckade inseminationer sa kliniken att jag räknas som oförklarligt barnlös, de tyckte alltså egentligen att det var lika bra att gå till IVF redan då. Samtidigt var de tydliga med att man inte kan översätta statistiken till ett enskilt fall, allas förutsättningar är olika. Sist sa han att allt såg perfekt ut, det hjälpte inte, gick som bekant ändå inte.
Har inte så stort hopp om att det ska gå annorlunda nu, men vill ändå försöka en gång till innan det blir stora hormonarsenalen med IVF-sprutor, äggplock, odling osv. Jag vill skjuta på det för att jag är rädd för ett alltför negativt besked. Skjuter på det läskiga en månad till, kanske dumt, men jag känner inte att jag har något val.
Hormoner blir det oavsett metod för min del, första pergon togs till frukost idag. Ultraljud i slutet på veckan och antagligen insemination strax efter nästa helg. Jag har ingen möjlighet att kontrollera något i den här processen, men måste ändå försöka och våga hoppas. Känns trots allt bra att vara på gång igen. Chanserna är inte så stora, men chansen finns ändå där, det kan faktiskt kanske kanske fungera.
Kategorier: insemination 6 · planerande
Fixar inte att sörja minuset längre, vill framåt, vill försöka igen.
Inspirerad av att flera av min femmissystrar har blivit IVF-gravida nyligen så börjar jag fundera mer och mer på att det nog är min väg. Men jag är inte där än, snart men inte riktigt än.
Utan några särskilda anledningar har jag bestämt mig för att göra en allra sista insemination. Mest för att det är enklare och billigare. Antagligen är det bortkastat, har jag inte blivit gravid på fem inseminationer så varför skulle jag lyckas på det sjätte försöket? Ger ändå inseminationen en sista chans, känns bäst så.
Är alltså tillbaka i att räkna dagar, att försöka planera in några semesterdagar så att det ska funka. Tänker framåt, mår bättre av det.
Ute skiner solen och det är svinkallt. Helgen ska ägnas åt att göra sista vinterjobbet i trädgården, meditativa saker som splittrar malande tankar. Kall frisk luft som kanske kan hjälpa till att städa bort det värsta sorgsunket. Behöver förändring, vill ha kontroll, kan inte ha kontroll, kan bara hoppas.
Kategorier: insemination 6 · minusdepp · planerande
