Mediciner, rökande och?

Har varit pillertrillare i en dryg vecka nu. Har haft tur. Känner knappt av några biverkningar. Eller så gör jag det men försöker bortförklara dem som annat.

Senaste veckan/veckorna har jag varit arg, dödligt trött, haft för lite energi, varit uttråkad, sur, förkyld och allmänt gnällig.

Senaste veckan/veckorna har jag slutat röka TVÅ ggr, ätit Gestapuran, ätit Metformin, lämnat blodprover, börjat äta vitaminer inkl folsyra, varit förkyld, bott i Sverige på mörka vintern, fyllt ännu ett år, försökt vara duktig på nya jobbet, besökt ett daghärbärge för människor som mår bra mycket sämre än jag.

Inte så enkelt att få ihop allt.

Insåg för länge sen att det bara skiter sig varje gång jag skriver om rökslut här, men jag utmanar ödet.

Just nu står det: 3 dagar, 4 timmar, 17 minuter och 24 sekunder, kan också skrivs som 163 sparade kronor eller som 79 orökta cigg. Det ni!

44%

Av de som röstat i anlutning till DN:s artikel tycker 44% att det är fel att tillåta insemination för singlar i Sverige. Alltså 44% som inte tycker att jag borde bli mamma. 44% som tycker sig ha rätt att neka mig att bli förälder med hjälp av insemination i Sverige. Det skrämmer mig.

Funderar på hur dessa 44% ser på sig själva. Är de perfekta föräldrar? Duger de enligt alla normer. Enligt vilkas normer? Kommer dessa 44% vara föräldrar till mitt/mina barns klasskompisar. Vilka vibbar kommer de sprida. Kommer de kämpa för ett mindre fördömande samhälle? Hur ser de på människors lika värde?

Kanske förändring på gång

Igår hade socialutskottet sammanträde, och läser man artikeln i DN så låter det som att en förändring är på gång, även om det kommer ta tid.

Så här står det bl a i artikeln
>>Och enligt vad DN erfar säger utskottet i sitt betänkande att det ”förutsätter” att regeringen nu närmare sätter sig in i frågan, och därefter återkommer till riksdagen.>>

Känns som ett steg i rätt riktining, även om jag tror att kristdemokraterna och säkert en del andra kommer att streta emot allt vad de kan.

Är glad för alla brev som Femmisar och andra har skrivit till Socialutskottets ledamöter. Börjar faktiskt tro att det kan hjälpa på riktigt.

Välja donator

Hamnade på en spermabank när jag surfade runt på de olika klinikerna. Det fanns korta beskrivningar av de olika donatorerna. Inser mer och mer vilket svårt beslut det här är. Kommer inte kunna välja utan kommer nog bara be om någon som tidigare har varit framgångsrik, alltså lett till barn.

För varje donator hade spermabanken information om längd, vikt, yrker/studier och sen en kommentar som var personalens beskrivning av donatorn. Vissa lät rätt kul, eller vad sägs om den här killen:

“If we were to compare Ingi to any famous person he would be a mix of Antonio Banderas and Johnny Depp. He has a light brown/medium complexion. He is a really handsome donor. His face is not round not angular, but more soft/oval. He’s got a small/normal sized head and normal shaped lips, not too full, not too thin. He is a very likeable guy.”

Det låter som en kontaktannons, och det kanske på sätt och vis är precis vad det är. En annons är det ju helt klart, men med en annan sorts kontakt. Försöker föreställa mig hur en blandning av mig själv och Johnny Depp skulle se ut, känns konstigt.

Välja klinik

Har en skön slapp hemmasöndag idag och tänkte att den kunde användas till att välja vilken klinik jag ska satsa på. Börjar alltså äntligen bli dags för nästa steg.

Eftersom landet jag bor i inte tycker att det är en bra idé med insemination för ensamstående måste jag som bekant söka mig utomlands. Bor man i Stockholm är alla utomlands ganska långt borta. Har velat mellan Danmark och Finland men har bestämt mig för att Danmark känns bättre och enklare. Var Malmöbo under sju år på 90-talet så Köpenhamn känns mer hemma än Helsingfors, dessutom har jag kvar vänner som jag kan bo hos i Malmö, känner ingen i hela Finland vad jag vet.

Som jag har förstått det kan både Vitanova och Storkkliniken erbjuda donator med ID-release, men klinikerna med läkare som Dansk fertilitesklinik får enbart använda anonym sperma. Är det så eller har jag misförstått något?

Eftersom jag helst vill ha en sk känd donator så blir det alltså inte Dansk fertilitetsklinik. Samtidigt som det skulle kännas tryggare att gå till en klinik som har läkare, som kan göra VUL, som också kan IVF. Antar att jag får ställa in mig på att byta klinik om det inte funkar efter några försök.

Finns det några skillnader mellan Vitanova och Stork som jag borde ta med i beräkningarna? Just nu lutar det åt Vitanova, men jag har egentligen inga argument för att Vitanova skulle vara bättre än Stork.

Finns det någon annan klinik jag borde titta på? Behöver tips och råd, känns som ett sort beslut.

Ickerökning gick dåligt

Förstår inte att det ska vara så svårt. Men jag höll mig bara knappt två dagar den här gången. Känns uselt. Har tänkt att jag måste sluta innan jag fyller år på måndag så det blir väl till att göra ett nytt försök imorgon eller på söndag. Är rätt besviken på mig själv just nu. Förstår inte varför det ska vara så enkelt att gå och köpa cigg. Just nu skulle jag vilja att de förbjöds, eller såldes på en motsvighet till bolaget som aldrig hade öppet.

Jag vet, jag har ingen karaktär när det kommer till rökning. Undrar hur jag ska lyckas…

Har försökt förr

och har skrivit om att sluta röka här på bloggen en hel hög med gånger och ändå misslyckats. Men nu är det dags igen. När jag satt hemma med alla pillren igår insåg jag att det ju närmar sig på riktigt. Kanske kanske kanske åker jag redan om en månad. Går inte att röka då. Petade i mig två gestapuran, en Metformin, en vitamin-kvinna med extra folsyra och bestämde att nu får det vara slutrökt. Det är 23 timmar sen. Eller 23 cigg sen, eller 48 kr och 79 öre sen.

Vill klara mig den här gången.

Pillertrillaren

Idag har jag burit hem fler piller från apoteket än jag har ätit i hela mitt liv. Känns konstigt. Nu har jag inte ätit så mycket mediciner innan så det säger nog inte så mycket, men för mig var det ett stort steg att lägga upp alla recepten på apoteksdisken och på så sätt sätta igång allt.

Kommer snart börja äta Metformin Teva som ska hjälpa kroppen hantera insulinet bättre. Tydligen är det egentligen en diabetesmedicin och det är detta magiska preparat som samtidigt kan ha den fina verkan att jag tappar ett par kilon. Funderar på om jag ska försöka med en GI-diet samtidigt, tydligen effektivt vid PCO och kan hjälpa mot graviditetsdiabetes har jag hört.

Ännu en omgång gestapuran ska också ätas, för att få de omogna äggen att släppa så att en ny cykel med ett stort fint ägg kan påbörjas.

När den cykeln kommit igång ska jag också stoppa i mig pergotime för att stimulera nästa ägglossning (eller snarare äggtillväxt tror jag).

Känner mig som ett medicinskt försöksobjekt, men vet egentligen att allt är testat och utvärderat sen länge. Gillar inte att stoppa i mig hormoner och konstiga saker. Känner mig nervös, kommer lusläsa bipacksedlarna och frossa i eventuella biverkningar, men mest är jag glad över att det finns hjälp att få.

Som bonus på hela pillertrillandet insåg jag att det är hög tid att börja stoppa i mig vitaminer och framför allt folsyra, nu är även det inhandlat.

Domen = PCO

Visste nog om det redan, har i alla fall befarat det. NU har jag det på pränt, det är PCO jag har, polycystiska ovarier tror jag det heter på svenska. Alltså äggstockar som producerar ägg, men inte hormoner som varje månad bestämmer att ett ägg ska bli moget. Går runt och bär på en massa halvmogna ägg med andra ord.

Gynekologen var kolugn som vanligt. Ingen fara sa han, vi fixar det här. De flesta med PCO klarar ändå av att bli gravida genom insemination, behövs ”bara” lite hormoner och annat, och annars kommer du nog svara bra på IVF-stimuleringen.

Jaha, att jag är rädd för mediciner, läkare och annat, det hjälper mig knappast nu. Sitter här med en massa olika recept och remiss för ytterligare provsvar. Är förvirrad men väldigt glad att jag har en gynekolog som verkar veta vad han pratar om. Att han är erfaren, att han har varit med förr. Enormt glad att han inte sa – men vad intressant, det har jag aldrig sett förut (som min mamma fick höra när hon skulle föda mig…).

Blev ännu mer förvånad när han sa att det fanns möjligheter för mig att åka på insemination redan nästa cykel. Blir stressad, hade ju tänkt vänta till maj. Han sa: det är lika bra att åka så fort det ser bra ut, varför kasta bort ett bra ägg? Jag blev ställd. Tänk om jag är ute och reser då, tänk om jag inte har råd, tänk om…

Träffade min kloke lillebror efter jobbet. Han var helt på gyns sida. Kanske är dags att planera mitt liv efter vad jag vill, inte efter vad jobbet och nån eventuell karriär vill. Jag kanske måste fundera på vad som är viktigast.

Så det ska jag göra nu, fundera alltså. ÄR glad att jag fått svar, även om det blev det svar jag befarade. Är också glad att det finns nåt man kan göra. Mitt problem är inte brist på ägg, mitt problem är inte livmodern. Mitt problem är att kroppen inte klarar av att få ett ägg att mogna och släppa, mot detta finns det bot.

Konstig bonus. Gynekologen tyckte inte att det var ett dugg konstigt att jag inte klarat av att gå ned i vikt. Enligt honom hänger det ihop med mina tiltade hormoner och därmed tiltade insulinupptagning. Han hävdar att jag kommer märka stor skillnad efter att ha medicinerat ett kort tag, att kilona kommer bli mindre efterhängsna och att jag inte är en människa med ovanligt dålig karaktär, bara ovanligt dåliga hormonvärden. Gillar honom extra mycket på grund av den kommentaren.

Snart svar på hormonprover

Vet att jag tjatar om det, men nu börjar det bli så påtagligt nära. Imorgon ska jag få mina första provsvar, imorgon ska jag alltså få veta om min kropp har nån chans att bli gravid. Skitläskigt. Men skönt att det närmar sig.

Kommer inte kunna göra någon insemination förrän senare till våren/försommaren, men vill ändå veta att allt ser bra ut. Eller kanske vad de kan göra för att hjälpa till om inte allt ser bra ut. Varje konkret steg framåt är efterlängtat. Gillar inte att sväva i ovisshet.

Att försöka bli gravid kommer vara en grym prövning på mitt kontrollbehov, säkerligen nyttigt men svårt.