Betalt adoptionsavgift

Så var adoptionsavgiften till AC betald tillsammans med ett gäng andra räkningar. Funderar på om jag ska betala till FFIA också. Har stått i båda köerna i ungefär ett år, vill fortfarande helst adoptera men det känns uppgivet. Känns bra att försöka med insemination under tiden. Vet att jag kommer betala in avgiften till FFIA imorgon, men tvekar nånstans och undrar om det är någon idé.

Är ledsen över att Kina har stängt för oss singlar och för en massa andra människor som inte passar in i normen. Är ledsen för att köerna till ”mina” länder är enorma och växande, enstaka ansökningar skickas till Etiopen, Indien och Vietnam. Jag köar, men det är jag knappast ensam om. Tror att en del kommer hoppa av köerna. Massvis med bra människor som önskat att bli föräldrar kommer att välja bort adoption. För många kanske adoption var enda chansen. Många barn finns på barnhem och kommer stanna där, kommer inte få föräldrar. Allt för att det finns politiker och andra som inte vill vara värst, inte vill vara det land som adopterar bort flest barn. På sätt och vis förstår jag dem, men konsekvenserna blir enorma, både för barn som inte får föräldrar och föräldrar som inte får barn. Det är inte så att det inte finns barn på barnhem som behöver familj, det är så att det finns barn på barnhem som av olika anledningar inte kan adopteras. Det är vi vuxna i världen som bestämmer, vi bestämmer ofta dåligt verkar det som.

Släkt och annat

Tillbringat helgen med att börja tömma mormors lägenhet. Trots att äldreboendet hon har flyttat till verkar rimligt bra och trots att hon verkar tycka att det är ganska ok så kändes det som en riktigt sorglig händelse. Att säga upp en människas lägenhet för sista gången, det var vidrigt på ett väldigt skruvat sätt. Att som barnbarn gå igenom en annan människas saker och tänka att det där vill jag ha, det där vill jag inte ha, är en totalt tiltad tillställning. Blir inte enklare av att göra det med en mamma, en moster, en lillebror samt två yngre kusiner. Helgen blev bra, jobbig och intressant på en gång. Inser att ett liv är långt och innehåller mycket. Inser att när jag väl tittar tillbaka på mitt liv så har jag just nu väldigt vaga aningar om vad jag kommer se och vad jag kommer fokusera på som viktigt.

Gravida vännen är inte längre gravid utan nybliven tvåbarnsmor. Stort och konstigt. Hon var ju lika knäpp som jag, hon är till och med yngre än vad jag är. Nu är hon gift, har två döttrar och verkar må alldeles lysande. Glad för hennes skull, vet inte riktigt var jag platsar i det sammanhanget.

Knaprat Gestapuran i åtta dagar nu, borde få mens inom ett par dagar och sen är det snart dags för hormontester följt av kontraströntgen. Vill att tiden ska gå fort, vill veta. Är på nåt konstigt sätt full av tillförsikt. Det kommer gå bra. Något annat får inte finnas. Vågar inte ens tänka tanken att det inte gör det.

Träffade en kompis efter jobbet. Han berättade om sina och sambons sommarplaner, bl a en Frankrikeresa. De hade redan bokat biljetter. Han frågade mig vad jag skulle göra. Svarade att jag hoppas att jag är på smällen då, att jag ligger i skuggan i hammocken och läser deckare. Önskar att det kommer vara så. Hoppas.

Barn före trettiofem?

Fyller år om en månad. Har inte haft särskilt många åldersnojor tidigare och har det väl inte direkt just nu heller, men börjar ändå fundera. Hur gammal kommer jag vara när jag får barn? Finns inte i min skalle att det inte kommer hända, stora frågan är när och kanske hur. Undrar hur många gånger jag kommer hinna fylla år innan jag blir mamma? Jag hoppas att det här blir sista gången.

Bestämde mig för att passa på och ha stor födelsedagsfest i år, vill ju vara nybliven förälder eller gravid nästa gång det är dags. Vet att det kan ta längre tid, men måste våga tro på det. Så i år blir det party, undrar vad som blir nästa år.

Vetandets värld om progesteron/gulkroppshormon

Det är inte min dag idag. Brukar lyssna på P1 när jag ska gå och lägga mig. Just nu är det en repris av vetandets värld, den handlar så klart om gulkroppshormon, samma sak som gestapuran/progesteron. Alltså de läskiga hormonerna som jag petar i mig just nu.

De pratar egentligen om långvarigt intag av progesteron, om klimakteriebesvär och PMS, inte inför insemination. Verkar som att det kan leda till demens, försämrad hörsel, depression mm. Så här står det bland annat: Könshormonet progesteron som bildas i kroppen, och som också ingår i p-piller och klimakteriebehandling, kan på något sätt påverka hjärnan. Förutom att det kan ge besvärliga humörsvängningar, kan det även försämra minnesfunktionerna.
Nya studier har visat de förvånande resultatet att kvinnor som behandlas under lång tid med progesteron dessutom kan få försämrad hörsel och att hormonet kan och orsaka en ökad risk för idrottsskador under menstruationen.

Vad är det jag experimenterar med egentligen? Mer om programmet finns att läsa här.
Så här säger sjukvårsupplysningen, inte mycket om några biverkningar där inte.

Tittat på program om barnlängtan

Verkar dras till allt som problematiserar möjligheten att en graviditet ska kunna bli verklig och att den sen ska fortsätta så att det blir ett barn.

Fick ett tips om ett program om barnlängtan på kunskapskanalen ikväll, tack E. Insåg sen att de hade en hel hög program efteråt som handlade om människor som ville ha barn och som hade olika svårigheter. Hypokondrikern i mig vaknade givetvis direkt. Så efter att bland annat ha sett på ett par som borde sluta röka och dricka fortsatte jag med en hel timme om par som kämpade efter upprepade missfall. Programserien avslutades med två korta program om designade barn och fosterdiagnostik. Min fantasi skenar och jag undrar vad det är jag har gett mig in på. Petar i mig ytterligare två tabletter Gestapuran och hoppas på att det trots allt ska kunna gå.

Vänner och bloggande

Träffade kära vännen som inte vill ha barn igår. Hon frågade hur det hade gått hos gyn och jag berättade men sa också att hon gärna fick läsa här om hon ville. Har mailat med henne idag och efter att hon läst bloggen skrev hon: Det är konstigt att man kan vara så olika och ändå så bra vänner! Självklart hoppas jag att det går bra för dig och att du inte ångrar dig då du ligger och torteras på bb ;-)

Vi är verkligen olika, så visst håller jag med henne. Samtidigt började jag fundera på vilken bild jag ger av mig själv om man bara läser här. Trots allt är längtan efter barn bara en del av mig, även om den blivit större och större. Oavsett vilket var det kul och skönt att prata med både henne och käre lillebror som också var med när vi sågs. Skönt att dela tankar och känslor, kanske extra skönt när det är med människor som inte tänker lika. Insett att jag behöver både och. Ser fram emot nästa Femmisträff.

Pratade även med vännen i Malmö som jag tänkt bo hos när jag åker ner till Danmark. Samma känsla där. Glad att ha folk omkring mig som bryr sig. Glad att ni finns.

Pillerknaprande

Idag har jag varit på apoteket och hämtat ut mitt första recept på åratal. Ovant och konstigt att vara inskriven i sjukvården, eller kanske inte direkt inskriven, men nästan. Från och med idag ska här knapras Gestapuran för att få igång mensen så att alla märkliga tester kan tas.

Egentligen är jag ganska rädd för allt vad mediciner heter, blev inte bättre nu när jag läste om biverkningarna på bipacksedeln. Så här står det:
Vanliga biverkningar är viktökning, huvudvärk, bröstspänning, ökad vätskeansamling i kroppens vävnader, nedstämdhet, illamående, vaginalblödning vid icke förväntad tidpunkt, smärtsamma menstruationer.
Mindre vanliga biverkningar är aptitändring, påverkan på leverfunktionen, acne, hudutslag, minskad sexualdrift.

Skitläskigt med andra ord, och det här är säkert bara början. Har alltid varit skeptisk till hormoner, aldrig ätit p-piller eller nåt liknande. Nu ska jag helt plötsligt göra det frivilligt. Känns stort och farligt. Vill inte gå upp i vikt, vill gå ner i vikt. Vill inte ha ont i huvudet, bli nedstämd eller få leverskador, vill inget av allt det andra heller. Vill bara ha barn. Ska det behöva vara så svårt?

Kille som sjunger om sina två pappor

Titta och lyssna här! En liten söt holländsk grabb som sjunger om sina två pappor som har adopterat honom. Blir glad!
Hittade länken på Queerkids

Barn och gravida vänner

Har ett tag tyckt att det varit jobbigt att träffa vänner med barn, har varit avundsjuk på gravida vännen som redan har ett barn och en man hon är kär i, har nojat och oroat mig. Nu försöker jag ändra på det.

Igår var jag hembjuden på middag hos en kompis, insåg dagen innan att det skulle bli stora barnkalaset, jag och två kompisar, deras sambos och deras tre barn. Blev orolig och ville nästan ringa och tacka nej. Bestämde mig istället för att jag ju faktiskt vill ha barn och att det då är löjligt att tycka att det är jobbigt att träffa barn. Det är inte barn jag tycker är jobbigt, även om barn självklart kan vara skitjobbiga, det är andras lycka jag kan bli grymt avundsjuk på. Vill inte bli bitter, är inte bitter, bara rätt sur ibland.

Hade fått i uppdrag att shoppa vin, hade ingen aning om ifall småbarnsföräldrarna tänkte vara präktiga och dricka ett halvt glas eller om de verkligen ville ha vin. Ringde och frågade och jag och kompisen kom fram till att ingen av oss skulle vara gravid, ingen ammade så en box fick det bli. Middagen blev supertrevlig, barnen var som barn är, vi vuxna var som vuxna är. Rätt befriande blev det trots allt när barnen väl sov, boxen tog slut och de inte så präktiga småbarnsföräldrarna tog fram en ny box ur skafferiet. I morse var jag inte avundsjuk på dem. Jag kunde sova till elva, tror inte att barnen sov så länge.

Pratade med gravida vännen nu på förmiddagen. Har inte pratat med henne på en månad. Insåg att jag saknar henne massvis och blev glad av att prata med henne. Barnet kan komma vilken dag som helst nu, men om hon inte är på BB imorgon så ska vi och hennes tvååriga dotter testa julklappspulkan. Berättade om mitt gynbesök och insåg att det är skönt att ha en hejarklack i form av vänner. Vill inte vara avundsjuk, vill vara glad för hennes skull. Är nog både glad och avundsjuk. Men det känns mycket bättre nu.

Alla dessa prover

Läkarvännen är inte hemma och här sitter jag med alla mina förkortningar jag vill begripa. Frustrerande. Men nu kom i alla fall min inneboende hem, så nu har jag nån att prata med.
Under Tyreoidea står det att följande ska testas på CD 3 eller 4:
S-TSH, S-fritt T4, S-fritt T3, S-TPOAk tyreoperoxidas-ak, S-TRAK, TSH-receptor-ak
och under hormoner hittar jag följande förkortningar som också ska testas:
S-FSH, S-LH, S-Testosteron, S-Testosteron SHBG-kvot, S-Östradiol, S-DHEAS, S-Andostendion

Dessutom sa gyn att de ska testa andra hormoner mellan ÄL och mens, så det här är bara första vändan.

Tror inte att nån som läser här egentligen är intresserad av vilka hormoner det är, men skriver här så slipper jag läsa upp alla på telefon när käre läkarvännen äntligen behagar höra att jag jagar honom…

Uppdatering:
Har hittat att Tyreoidea är sköldkörteln, finns en allmän beskrivning här.